mammatanten

Solen skiner och vi har en fin tid framför oss, det är härligt med vårvinter. Tyvärr är det den här tiden på året jag bär på ett större tungsinne och det blir svårare att tycka att något är riktigt roligt. Men det går ju över.

 

All min ork och energi går åt till att hjälpa och stötta mina barn så de mår så bra som möjligt. Ena barnet har det extra jobbigt med motivationen och har tappat gnistan för att gå i skolan. Kört fast i sitt tänk..

 

För mig är det svårt att få till ett lugn inombords, för det stressar och oroar mig att alla åtgärder eller lösningar tar sådan tid att ordna med för jag vill ha resultat nu. Känner mig så obekväm över att klaga på skolan och hur den inte har fördelat sina resurser på ett bra sätt för mitt barn.

Mina tankar har också kört fast och det känns som om jag och Jörgen bara ältar runt samma skit hela tiden och att vi inte kommer oss vidare genom att få fram nya strategier på hur skolproblemet ska lösas.

Fast vi har ju kommit oss framåt och vi har ett möte inbokat efter Påsk, men det rinner undan så mycket tid och "skolresan" känns som en misslyckad kamp nu när vi är inne på sista terminen.