Tonårshumör klimakteriekärring Rue tjejerna ryggen

Måndagmorgon, tisdagmorgon och onsdagmorgon misslyckades jag med att få upp sonen och få iväg honom på sin  praktik. Han har fått en unik fin chans till en handledarledd vecka med studiebesök i Burträsk, Bygdsiljum och några fler ställen med skogen som tema. 
Sakta byggdes den tickande bomben upp inom mig då dagarna gick och känslan av misslyckande och att vara en dålig människa och mamma blev stark då inga vanliga knep fungerade. 
Onsdagmorgon blev jag mitt sämsta jag och därigenom framkallades det sämsta hos min son också.
 
To the mom hiding in her bathroom because she needs Peace for a minute
To the mom Crying after she yelled at her kids and is now feeling guilty
To the mom trying to fit in her old jeans because she wants to feel good about herself
To the mom ordering pizza because dinner didn´t happen the way she wanted it to
To the mom who feels alone, in a room by herself or standing in a crowd
 
YOU ARE ENOUGH YOU ARE IMPORTANT YOU ARE WORTHY
 
It´s challengine, it´s crayzy, but in the end, It will all be Worth it.
Those Little Eyes that look up at you, think you are perfekt, They Think you are more than enough.
Those Little hands that reach out to hold you, Think you are the strongest.
They Think you can conquer the World because you are enough, You are more than enough, mama.
You are enough, you are important, YOU ARE WORTHY.
 
Rue har varit här hela veckan och hon har fyllt mina dagar, fyllt mig med energi och ork.
 

Mina stretchövningar och andningsövningar gav tillslut resultat och från ena stunden till den andra så släppte krampen i övre bröstryggen och därigenom kunde jag helt plötsligt gå rakt igen. Det var igår eftermiddag då jag satt med Rue på golvet.
 
Nu gäller det för mig att ta fram den där fokuserade, envisa djävlaranamma inom mig och bygga på mina stretchövningar med promenader och bättre kost för att ge mig kraft att leva livet.
 
Kvällen igår spenderades med tjejerna över en kopp te och massa kex, ost och surr. Behövligt att få komma ut ur hemmabubblan ett tag.
 
Kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0