Stött i kanten och lite ledsen

Tänk att det ska vara så svårt att svara på en enkel fråga ibland?
 
Jag ställde en fråga till en person, en fråga om jag hade misstolkat hen? Om jag hade förstått fel om det vi kommit överens om? 
Istället för att bara svara på den frågan så fick jag en massa motfrågor och påståenden som hen ser som negativa i min personlighet, alltså hur den personen uppfattar mig och tycker att jag alltid är....  tror ordet var "precis och principfast". Hen tvingar in mig i underlägsen rangordning där hen styr samtalet och tvingar mig att inta försvarsställning och försöka svara på hens anklagande frågor. Hen lyckas förminska mig och mina känslor.
Det får inte vara viktigt för mig någonting, mina känslor och åsikter räknas inte för hen...
 

Härmed inte sagt att det är hens avsikt att få mig att känna mig liten och gråtfärdig och helt oförmögen att få tycka någonting.
 
Känner mig så fel och liten idag.  Avskyr att bära den här känslan som hen planterar i mig.
Vet ju att det beror på att jag vill bli omtyckt som jag är av hen och inte känna mig så utanför och udda.
(Vill påpeka att det inte handlar om mina barn eller min make.).
 
Kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0