mammatanten

Pappa kom hem

Jag är på bättringsvägen, tvingade mig att städa kylskåpen som var kaos.

 

Efter en timme eller två var jag klar, (behövde tyvärr pausa med många toabesök).

 

Vi hjälptes sen åt att dammsuga och jag torkade av golven, skönt med ett städat hem igen. Blev inte så mycket tid till det då barn och barnbarn var hemma och inte prioriterades det heller..

 

Tidigare idag blev jag så ledsen och berörd av ett barns önskan om kontakt med sin pappa, textat som en kommentar via ett inlägg på pappans egna Instagramsida. Nu är det borttaget, förmodligen av den skamsna fadern.

 

Vad är det med pappor som helt väljer bort sina barn vid en separation? Eller mammor med för den delen..

Kärleksfulla, omtänksamma, fina pappor/mammor så länge de lever i ett förhållande. Jag ställer mig den frågan, hur kan man låta bli att umgås med sina barn?

Men allra värst är ju frågan barnen skriker ut? Älskar du mig inte längre pappa?

 

Kram.

 

Du sätter ord på exakt mina tankar. Jag lever i detta varje dag. Varför vill inte pappa ha oss osv.. det är så smärtsamt o man gråter inombords varje gång. Jag försöker fokusera på att vara den bästa mamman i varje fall o tänker att jag inte kan påverka någon annan att göra om o göra rätt. Har vädjat o försökt. Pratar aldrig illa om honom för barnen men det gör så djävulskt ont se sina barn förlora en pappa som lever o bor på orten men som inte inser vad han går miste om. Kram på dig!