Vi försöker skapa nya vanor
Tror inte vi är ensamma på något sätt, men i vår familj har mobiltelefonernas makt tagit över och vi har blivit beroende av att hela tiden swipa på skärmen. För barnens del är det Snapchat, Instagram, Youtube och musik.
För min del är det spel som Candycrush, Wordfeud och Quizkampen.
För många andra är det jobb och mail som naglar fast dem vid telefonen.
Men den allra största faran med mobiltelefonerna är att den stjäl väldigt mycket tid, tid i vardagen, den viktiga tiden som vi kan umgås med varandra, den där dötiden som är så viktig för att den skapar öppningar till samtal där vi verkligen SER varandra i familjen.
Den lilla stunden runt matbordet som är mobilfri räcker inte till för att hinna avhandla vardagligt småprat om allt och inget.
Att våra barn mår dåligt och stannar hemma från skolan är många gånger att de inte har fått tillräckligt med tid och uppmärksamhet. De kan inte sätta ord på vad det är, men de blir nedstämda och tomma i själen och jag skulle vilja påstå att det är därför att de får för lite kärlek i form av fysisk beröring, tid tillsammans, bekräftande ord och chans till att bli mammacurlade. All vaken tid tillbringas ju med näsan böjd över en skärm.
Emma ramlade ner i den där gropen av nedstämdhet igen och har haft väldigt mycket frånvaro från skolan.
Vis av förra gången har vi kämpat på med att försöka ge den där bekräftelsen till henne och varit väldigt lyhörd på hennes behov, men det har inte räckt till med att bara ge henne extra tid vid sänggående och de där kramarna.
Först då jag gav henne totalt TV, dator och telefonförbud då man stannar hemma från skolan hände det något.
Emma städade sitt rum, började utveckla sin kreativa sida genom att lägga pärlplattor och teckna, men framför allt fick vi tid tillsammans och chans till förtroliga samtal.
Emma sa själv till mig igår att hon märkte en enorm skillnad och att hon tyckte det var skönt att ha kunnat släppa mobilen.
För min egen del behöver jag också sysselsätta mig med något vettigt varje dag och göra något fysiskt som ger resultat. En stor del av min melankoliska stämning beror nog på att jag har tråkigt, är mycket ensam och tillbringar mycket av min tid med meningslösa mobilspel.
Så även jag och Jörgen har bestämt oss för att inte sjunka ner i soffan med mobiltelefonen och bli osociala så fort måstena är gjorda, utan jobba med att göra saker tillsammans i vardagen.
Vi hjälptes åt med att påbörja storstädning av matsalsdelen i köket, så vi torkade fönster, tvättade och strök gardiner, dammtorkade tavlor och väggar. Torkade av stolar och köksbord.
Man kan inte göra allt på en gång, men en liten förändring i taget kan man ju försöka få till. Det sägs att det tar sex till sju veckor att skapa en vana och i nuet försöker jag få till det här med att röra på mig.
Är inne på andra veckan där jag har fått till mina promenader, de flesta på gåbandet faktiskt. :) Endast fyra kvar då innan det blir en vana...;)
Kram.
Kommentarer
Postat av: J
Vill inte vara en party pooper, men har hört att det är 9 veckor för att skapa en vana! 🙈
Håller med om allt det andra. Borde kasta telefonerna med smart-funktion och återgå till typ Nokia 3310 med enbart sms och samtal.
Trackback
