mammatanten

Jag har det bra och lever det liv jag vill leva, det behöver jag nog påpeka före mitt blogginlägg idag.

 

Dagen efter fullt ös helg ger mig en tomhetskänsla och min vårdepp förstärker alltid sådana negativa känslor man bär, men som man tacklar olika utifrån dagsform..!? Jo så tänker jag i vart fall.

 

Blir inte bättre av att båda barnen stannade hemma från skolan. Tonåringen av giltiga skäl, medans lillan kände efter och inte orkade...

Här blir det dock jag som brister!! Jag klarar inte av att ha tålamod med en knäpptyst liten varelse och "jag vet inte.."

 

För att förklara det närmare så är det så frustrerande för mig att jag vet hur jag borde bemöta Emma, men jag klarar inte av det!! För jag är extremt dålig på att klara av det beteendet där man liksom bara ger upp?

 

Men likafullt vet jag att det är vi föräldrar som felar då våra barn mår dåligt!! Jag vet att jag är en bra förälder som trots allt uppmärksammar vart jag brister! Jag vet vart jag gör fel, jag vet vad mitt barn behöver... jag vet hur man bäst bemöter...men likafullt klarar jag inte av att fullfölja min mammaroll då det uppstår kaos i vardagen....FUCK THIS DAYS!!

 

Jag och Emma har lyckats förstå varandras beteende under dagen och rett ut....nu hoppas jag på en normal tisdagsmorgon imorgon.

 

Annars då!? Jo jag har gråtit i massor idag... Jag har tillåtit mig att göra det!

 

Jag har gråtit över mina brister och hur det påverkar mina barn, jag har gråtit då jag sett en serie om slaveri....

Fortsatte att gråta när jag såg på Sofias änglar och sen då Emma verkar förstå att hon är det inget fel på!

Hormonkärringen är känslosam idag och jag står för det,

 

Annars då? Jo Jörgen kör Kirunasväng och kommer hem på onsdag, jag roddar tillsvidare på med vardagen och lånebarn. De är sig lika alla barn i sin ålder och hur mycket bättre vore det inte om vi vuxna slapp läsa av dem, i stället för att gissa vad de egentligen vill ha sagt med det de snappar, sms:ar om och säger...!?

 

Har lämnat in min telefon som garantiärende, handlat, unnat mig tulpaner och köpt fröer...

 

Nu ser vi framåt...

 

 

 

 Lite självinsikt och förståelse för snapchat och ungdomarnas värld får symbolisera min sista bild...

 

 ...och så grät jag igen då den sista bilden påminde om Marielle,,,

 

 Kram.