Idag mår jag piss

Den här veckan har varit tuff! Jag har varit själv med mina barn då Jörgen "jobbat" nere i Malmö. Tonåringar är ju tonåringar och de ska ju frigöra sig, svara emot och vara allmänt sura och otrevliga. Det vet jag och det kan jag tackla och hantera. För de hinner vara charmiga och underbara däremellan också..;) 
 
Men jag måste också hantera tonåringar med särskilda svårigheter, tonåringar med diagnoser, tonåringar med taskig uppväxt och tonåringar som inte mår bra. Det här inkluderar både lånisar och mina egna barn.
Sen ska vi addera julen på det här och i en släkt och familj  kan det skapa oreda och olika känslor om vem som favoritiseras och vem som glöms bort, vem som ska bjuda in vem?  Vem som känner sig orättvist behandlad och vem som av sårade känslor vräker ur sig mot någon sin skit = "sin känsla" av utanförskap eller något i den stilen!? Det är frånskilda föräldrar, det är frånskilda far/morföräldrar, det är syskon i kärnfamilj, det är syskon som är frånskilda, det ÄR mångas känslor som det ska tas hänsyn till!?
 
Ni som sett "Tomten är far till alla barnen" fattar lite om vad jag försöker förmedla..!?
Snälla älskade familj, barn och vänner, kom ihåg att vi alla gör vårt bästa! Tycker du att mitt bästa inte duger undanber jag mig att du ska säga "så är det visst", "..är så djävla besviken på dig" och så vidare...
 
Om du inte är nöjd med en relation och känner att någon nära gör skillnad på dig och någon annan, snälla låt bli att berätta för den personen att den är fel! Tror du att relationen blir bättre av att du först skäller ut, går till personligt angrepp istället för att diskutera sakfråga och sen förväntar du dig att den här motparten i relationen ska säga javisst vad jag vill umgås med dig?!
 
Nu flummade jag iväg lite, men jag vill förmedla att det är inte helt enkelt att skapa en drömjul för alla och infria allas förväntningar!?
 
Vi ska fira julen hos Mikael och "alla" är välkomna! Mikael öppnar upp sitt hem för sin mamma och sina syskon, för sin fru Marias mamma och pappa och hennes syskon, men han bjuder också in de jag alltid brukar bjuda in så ingen behöver sitta själv.
Förra året var jag med min familj i Dominikanska Republiken och tyvärr satt då många ensamma hemma.
 
Den här dagen började tyvärr i samma anda som den slutade igår, jag väljer bort detaljerna men blev tvungen att skjutsa till skolan i dag också.
Hälsade på pappa och han lyssnade som vanligt på mig och minnena av honom och vem han var med sitt raka, ibland brutalt ärliga sätt stärker åter mig i att vara den jag är. Jag är snäll, ibland för snäll, jag är förlåtande och vänder alltid andra kinden till. Hatar illvilja, avundsjuka, orättvisor och självupptagna människor! Men jag finns där för dem också.
 

Men i kväll blev det för mycket för mig då jag blev själv med pepparkaksbak, då jag bar känslan av att ingen bryr sig om att umgås och fullfölja traditioner...
 
För vem? Varför försöker jag ens?
 
Men vi har ett resultat, vi har ett pepparkakshus!
 
 
Kram.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0