Tonårshormoner och föräldraskap

När ens egna barn har det kämpigt på olika sätt och man som förälder vänder ut och in på sig själv för att göra det så bra som möjligt för dem, men ändå inte når riktigt fram. Den känslan är inte rolig att bära.
Jag vet vart jag har mina brister som förälder och jag vet vad jag kunnat göra bättre förut och det är väl det som också är det jobbiga att inse...!?
Oavsett händelse är det alltid lättare att i efterhand inse vad man kunnat göra bättre..?
 
Men trots mina tvivel på mig själv som förälder och det jag ser som jag har brustit på, är jag ändå bra som inser det och gör förändringar och förbättringar av mitt sätt att vara.
För hurdant hade det varit om jag var en sådan förälder som vägrade se mina brister och därigenom göra livet svårare för mitt barn?
Det finns så många föräldrar i vår värld som inte ser sina barn och bara har barn för att tillfredsställa sina egna behov. Därav behovet av "mitt jobb"!
 
Har varit på ett möte i afton som kan bli bra för min son, men framför allt för oss föräldrar till en som har det extra jobbigt med sin tonårsfrigörelse.
 
En sak jag lärt mig under de senaste två åren är att Snapchat, KIK och andra snabba flöden ungarna har på sina telefoner är djävulens påfund och jag skulle verkligen vilja spränga servern till de sidorna.
Våra barn mår inte bra av "stämningarna" på dessa sidor och sömnsvårigheter, nedstämdhet och andra dåliga sidor visar sig och sprids snabbt.
 
Det viktigaste är fortfarande att vi skapar tid tillsammans med våra barn och tokälskar dem!
 
 
 
Kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0