Tänk att den där oron hela tiden finns där och skaver
Jag har lyckats bra hittills med de förändringarna jag fått rekommenderat av min HC, ska erkänna att det är inte lätt att tänka om och bl.a öka grönsaksintaget.
Jag har provat så många olika sätt att äta på för att minska i vikt.
LCHF, GI, Viktväktarna, 5:2, Cambridge och andra lågkaloritankesätt. Det enda som fungerat hittills en längre stund är GI.
Alla dessa sätt att minska i vikt krockade tillslut i mitt huvud och jag hade helt tappat det då jag träffade distriktssköterskan vid min 50-årskoll! Tappat orken till mat och regelbundet ätande.
Observera att jag hade bara tappat det med mig själv, jag är väldigt noga med att mina barn och lånebarn ska få bra och näringsriktig mat på regelbundna tider.
Nu tvingar jag mig att äta frukost, lunch och middag. Frukt som jag i princip aldrig åt förut försöker jag nu äta som mellanmål.
Att röra på mig har jag varit dålig på eller egentligen inte den där gratis vardagsmotionen då man väljer trapporna, skottar snö, dammsuger och så vidare. Men att ta mig ut på långa promenader typ tre gånger i veckan har jag varit väldigt dålig på.
Idag har jag varit ute en stund och skottat av gården, inga snökanoner över Drängsmark utan solsken och härligt dagsljus. Bilden är från igår då vi hade det lika fint.
Har också kokat lingonsylt idag då den sista sylten tog slut i morse till gröten.
Angående rubriken så har jag upplevt att vi har haft några riktigt bra dagar med alla tonårshormoner, fast oron ligger hela tiden och skaver i magtrakten. Jag hajar till varje gång vissa mail kommer eller vissa telefonnummer ringer och igår fick vi än en gång det där samtalet igen att din son/dotter ....
Efter lite olika insatser så visade det sig att allt var okej, men när ska man sluta oroa sig för sina barn?
Till sist så kanske här ska nämnas att USA har fått en ny president idag och om det orkar jag inte ha en åsikt.
Kram.
Kommentarer
Trackback
