What a day!

Den här dagen har varit toksnurrig och ens känslor har verkligen åkt berg och dalbana.
 
Rätt lugn förmiddag med en glad och positiv tjej som hade för avsikt att gå till skolan direkt på morgonen, tyvärr retades magen på riktigt med henne och sen gick det inte att få tillbaka orken att gå och depparmolnet kom fram igen...
Men matte räknades och efter lunch blev det utelek en liten timme. Jag passade på att städa bort på bron,  skotta lite snö, mata fåglarna och tinade lös en fastfrusen askhink.
 

Jag gillar inte att någon ska komma till oss och se en oskottad gång eller en bro som inte är sopad eller full med saker....
Det går inte att städa vårt hus nu då hantverkarna jobbar och båsar och sprider damm i hela kåken, får koncentrera mig på att hålla borta det värsta med dammsugaren och storstädningen får bli att ta tag i sen då de är färdiga.
 
Däremot har jag röjt, sorterat och slängt saker från tvättstugans alla skåp. Jag har sorterat ut två fulla matkassar med urtvättade halvtrasiga handdukar som får användas i garaget framöver till trasor och sånt. En full sopsäck med skräp lyckades jag också få ihop, tyvärr är jag en samlare och trycker in det mesta i mina skåp.
 

Det händer jobbrelaterade saker och jag har pratat mycket i telefon med många olika personer, sen återkopplat med Jörgen. Alla dessa livsöden säger jag bara, så många känslor i omlopp..
 

Inte nog med andras öden, mitt i smeten av olyckliga samtal ringer soc. upp mig och delger mig en anmälan och på måndag ska jag och Jörgen infinna oss på Socialkontoret.
Jag visste att anmälan skulle lämnas in idag av skolsyster och att det ingår i skolans handlingsplan att upprätta en anmälan till soc. då något barn har hög frånvaro, men likförbannat blir stressnivån hög. Det känns jobbigt fast jag är egentligen inte orolig över utgången av ev. utredning av dem.
 
När jag pratat med Kent en stund och han förklarat hur de för två år sedan ändrade skolans anmälningsplikt till dem, men att en del rektorer gör det fortfarande, kändes det ytterligare lite lugnare. Men vilket resurs slöseri!
Jag tänker att vi kan inte agera på något annorlunda sätt än så här med Emma!? Tycker det är fel av skolan att anmäla oss då man inte har något konkret fel att ta upp om vår familj...
 
 
Kram.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0