Morgonen
Nu har vi en strategi, en plan och verktyg för hur vi ska genomföra vår plan. Besöket hos psykologen i Byske gav oss (jag och Emma) en tydlig bild på vad och varför hennes ångest/fobi kommer ibland och varför hon har lyckats förstärka sitt negativa beteende om att inte gå till skolan.
Psykologen förklarade om våra nedärvda instinkter från då vi levde på savannen och varför hjärnan reagerar som den gör då vi hotas av fara och hur hjärnan kan utveckla känsla av fara i det moderna samhället också, fast oftast blir det fel och faran är inte på riktigt, fast hjärnan tror det och då gäller det att inse att man måste utsätta sig för den påhittade faran för att visa hjärnan att det hände ju faktiskt inget farligt. Hoppas ni förstår mitt svammel, eller skit samma, det viktiga är ju att vi lyckas övervinna Emmas påhittade rädsla och överbevisa hennes hjärna om att gå till skolan inte är farligt.
Så här skrev jag till fröken...
Jag följde Emma till skolan och vi körde på en uppskattningsmodell, 1-10 där tio är fullt utslag på dystermolnet..
Att gå iväg här hemifrån kändes som sju sa Emma. Sen väl i klassrummet var det 11 en stund innan det så småningom sjönk till sju...
Vi gick hem då det kändes som fyra på skalan.
Kram.
Kommentarer
Postat av: //Veronica//
Bamsekram till Emma och Dig❤
Svar:
Annica
Trackback
