Dubbelt

Jag har tidigare berättat för er om mitt kusinbarn och dess öde och nu har det lilla älskade barnet somnat in.
 
Wilmer har funnits konstant i mina tankar och dessutom förstärkts i och med att jag blev mormor i förrgår. Livet är så oberäkneligt och det kan vara snabba kast mellan glädje och sorg och ibland känns det bara så orättvist. Jag gläds över vår familjs lycka i och med vår lilla Almas ankomst samtidigt som jag känner en oerhörd sorg över min släkts förlust av en älskad familjemedlem. Vila i frid lilla änglabarn.
 
 
Kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0