Dubbelt
Jag har tidigare berättat för er om mitt kusinbarn och dess öde och nu har det lilla älskade barnet somnat in.
Wilmer har funnits konstant i mina tankar och dessutom förstärkts i och med att jag blev mormor i förrgår. Livet är så oberäkneligt och det kan vara snabba kast mellan glädje och sorg och ibland känns det bara så orättvist. Jag gläds över vår familjs lycka i och med vår lilla Almas ankomst samtidigt som jag känner en oerhörd sorg över min släkts förlust av en älskad familjemedlem. Vila i frid lilla änglabarn.
Kram.
Kommentarer
Trackback
