mammatanten

Min nya insikt över livet och mig själv och att jag duger, att jag känner mig stark och tryggare i mina val här i livet.....svajade till igen då det kom ett meddelande som fick mig att kastas tillbaka och kände mig plötsligt liten och bortgjord igen. Jag kastades bakåt till de dagar och veckor innan jag slutade att jobba och klev ut i de arbetssökandes värld.

 

När jag lämnade min arbetsplats efter tjugofem års plikttrogen tjänst, lämnade jag inte mitt jobb som en stolt och lycklig människa, utan som en knäckt och förnedrad person.

Jag försökte verkligen att klara av att jobba kvar, jag försökte verkligen lära ut mina erfarenheter och hjälpa företaget att ge någon annan mitt jobb.

Jag försökte verkligen att inte känna mig knäckt av att förlora några tusenlappar i lön.

Jag försökte verkligen att klara av sämre arbetstider.

Jag försökte verkligen att försvara mig emot de ord, som upprepades gång på gång, ord som sa att jag inte passade in längre.

Jag försökte verkligen protestera mot de försämringar och felaktigheter som infördes emot arbetsmiljöverkets krav.

 

Men tillslut så klarade jag inte av att jobba kvar i den totalt förändrade atmosfären på min förut så trygga och kära arbetsplats.

Jag klarade inte av att stanna kvar på en arbetsplats där skvaller uppmuntrades och tissel och tassel blev vardagsmat. En arbetsplats som kastade bort så mycket kompetens och sårade medvetet så många människor.