mammatanten

Jag måste bara få göra ett extra inlägg här ikväll, ett inlägg där orden bara måste få forsa ur mig.

 

Jag satt och såg dokumentären angående att vara anhörig till någon med ett beroende som sändes på kanal ett ikväll. Min tanke var bara att glutta lite och kika in på kanalen men titta på konkurerande kanaler som sände mer ytliga program.

Men jag fastnade och jag blev gripen och ännu en gång slagen i magen över de fakta som gäller i dessa situationer!!! Förnekandet skadar!!!

 

Jag har många erfarenheter i frågan, de flesta som vän, kompis, vuxen...men tyvärr har jag egna upplevelser som barn också...egna erfarenheter över ordet medberoende.

 

Men som anhörig, oavsett om du är barn, fru, syskon eller vuxen så gör det här förnekandet och de dåliga bortförklaringarna mest ont!

Som anhörig till en alkoholist kommer du aldrig att förlåta förrän du får ett medgivande och ett förlåt!? Det man vill höra är att jag hör vad du säger mitt lilla älskade barn och därifrån önskar man att ens alkoholist ska säga förlåt och ja jag har problem och ja jag ska kämpa för att återfå din tillit...men oftast /alltid är det inte det man får höra. Man får bara höra dumma bortförklaringar.

Ni som i er tur blir gripna eller berörda över mitt bloggande måste försöka komma ihåg, att jag kan inte uttrycka andras ord eller känslor eller skapa rättvisa i er verklighet. Detta är ord och uttryck från min verklighet och inte ett ifrågesättande över er situation..

 

Jag kan inte annat än att gråta just nu, gråta över människans fel och brister....

Men jag kämpar verkligen för barnens rätt här i samhället och hoppas att jag kan tillföra något för de barn som har det svårt genom mitt hemliga projekt för framtiden.

 

Ni som inte vet och läser min blogg, för er kan jag nu avslöja att jag och Jörgen har startat processen att bli ett familjehem eller jourhem.

 

Styrkekramar till er alla...främst till er barn som är utsatta.

 

Kram.