Läkarbesök

I förrgår såg jag på TV4 och Malou efter tio, där hon bjudit in sin väninna som fick berätta om sin lungcancer och att det numer finns en ökning i lungcancerfall hos icke rökare.
Det trycktes på om utifall man hostat mer än en månad i sträck så ska man be om en lungröntgen, om och om igen i programmet. Nu förstår ni som känner mig och vet lite om Pontus situation att jag vaknade och min mammaoro fick mig att ringa barnkliniken och fråga vart Pontus stod i deras kösystem
 
När vi var på öra/näsa/hals så sa ju den läkaren att hon skulle skicka en remiss till barnkliniken för en vidare undersökning, men trots att den ej gick att finna så fick vi en tid idag kl 9.00, efter jag berättat om vår hosthistoria och min/vår oro.
 
Dagens läkarbesök resulterade hur som, i ett positivt besked och en medicinflaska som hopp om slut på den här hostan.
 
Vi fick träffa en läkare som lyssnade på min och Pontus uppfattning och våra tankar i den här långvariga kampen mot hostan och han hörde själv att det väste lite mer på ena lungan. Han beordrade en snabbsänka och en röntgen av lungorna och snabbt gick det att en sköterska hade stuckit Pontus i ett finger och gett honom en Piggelin som han kunde mumsa på då vi gick genom korridorerna till röntgen.
 
 
När vi kom upp till barnkliniken igen så träffade vi på den goa sköterskan som förklarade för Pontus om vad sänka är och hur man kan avläsa den. Pontus hade ingen sänka, alltså ingen infektion.
 
Strax efter det fick vi också det positiva beskedet att lungröntgen var utan anmärkning och att allt såg bra ut.
 
Jag, en lättad mamma skjutsade sen Pontus till skolan och lämnade honom där vid kvart i elva.
 
Men eftersom han inte hade med sig ryggsäck eller busskort lovade jag att hämta honom vid två då han slutade och vi åkte efter det och bytte ut ljusen hos pappa.
 
 
Jag har pratat mycket i telefon idag och med detta rännande fram och tillbaka till Byske, så har jag inte tagit i målarpenseln idag och det stressar mig lite.
 
Men jag har fixat middag och läst läxor och dessutom hunnit med en promenad. Det är för mig livskvalitet.
 
Kramisen.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0