Fullt upp
Idag har jag haft lite mer än vanligt att göra. Redan klockan 8.15 skulle jag och Pontus befinna oss på barnmottagningen för att göra en spirometri och kolla om det är astma som orsakar hans hosta.
Detta medförde att Emma fick lov att klara sig själv tjugo minuter på morgonen och vara den som släckte och låste dörren.
Pontus fick inte med sig sin ryggsäck till stan, så då jag skulle skjutsa honom till Byske och skolan blev det en sväng förbi hemma först och då stod TV på, men dörren och lamporna var släckta. Heja Emma! :)
Efter jag droppat Pontus på skolan strax efter halv tio, sa jag hej till pappa. Ljusen var utbrunna men jag hade inga nya att sätta dit, men det var ändå fint att åka dit och säga hej. Älskar dig pappa och känner stor respekt för hur du hanterade livet och dess sidor.
Jag åkte ned till stan igen efter mitt samtal med pappa för vissa renoveringsinköp och beställningar.
Hade också en tanke på att hitta någon belysning och blomster till bron, något som ska få gästerna att känna sig hälsade välkomna.
Hittade en gran med inbyggd ledbelysning och gulliga små julkulor att klä den med och blev så nöjd över slutresultatet.
Hoppas att den välkomnar er lika mycket som jag känner att den borde...jag gillar den i vart fall.
När jag återvände hem mitt på dagen så plockade jag undan, tände en brasa, startade en tvätt, bäddade sängar och satte igång med projekt köttfärs!
Har fått tag i ett parti med billig köttfärs och packade och frös in det mesta igår kväll, sparade dock drygt tre kilo som jag i dag har gjort middag, köttfärslimpa och julköttbullar utav.
Jag fixar det, jag känner att det funkar, men då efter maten, då läxor ska göras och de sista köttbullarna ska trillas och man har varit flexibel och duktig hela dagen och nästan hela kvällen och då barnen ska läggas och de trilskas och vill inte....då vill man vara två vuxna, då är det inte så kul längre...men jag fixar det ju....men det är då tålamodet tryter!
Jag är trots allt stolt och nöjd över min dag och känner att det kommer att funka med en till behövande också...jag kommer att räcka till... det känns tryggt och skönt!
Kram.
Kommentarer
Trackback
