Bubblar

Jag känner en bubblande glädje inombords, en styrka, en vilja att också dela med mig av den glädjen....men till vem... dyker upp?
 
Det här stora steget jag tar och det här stora ansvaret det medför och glädjen jag känner skulle jag så gärna vilja dela....jag, Annica, skulle så gärna vilja basunera ut min glädje över att jag tilldelats det här förtroendet att få hjälpa....så enormt stort är det för mig!! Att faktiskt jag, Annica, har klarat alla tester och blivit godkänd att få vara på riktigt ett stöd till behövande barn, att jag på riktigt får agera utifrån det jag känner att jag kan!
 
Jörgen och barnen är med på tåget och känner lika mycket glädje och förväntan! Men till alla utanför den innersta kretsen...vem kan ens försöka  förstå mina känslor och min revansch mot de orättvisor livet gav mig för mindre än ett år sedan...
 
Jag tvivlar inte på hur mycket jag kan och kan ge, men jag vet att en del tvivlar..
Jag känner också en viss, TJI FICK DU!! känsla till livets orättvisor...
 
Tack alla som har stöttat mig och sett min förmåga och styrka igenom mina kluriga texter och svårtydbara blogginlägg jag skrivit genom åren....genuint tack! Tack för att ni har funnits, ringt och stöttat!!
 
 
Den här fina Mirandabilden gillar jag... inte ett frieri tänker jag....en selfi helt enkelt ..är det jag tänker på i första hand...
 
Men varför sitter jag och skriver så djupt en fredagskväll efter Idol?..
Jo, därför att idag har jag varit på en föreläsning och fått träffa på den verklighet som strax blir min/vår. 
Till veckan skriver jag/vi, min familj kontrakt med kommunen om att jag ska bli en jourförälder och vi ska bli ett jourhem! 
Just nu inser jag att mitt liv kommer att bli så mycket mer betydelsefullt än att kliva på någon karriärsstege och tjäna mycket pengar eller vinna prestigepoäng!?
 
Att få ge och hjälpa är min glädje!
 
Kram.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du om någon är en helt perfekt person för ett sånt jobb. Du tänker först på andra och snälla du fortsätt att vara den fina medmänniska som du är. Lycka till. Kram Gunilla

2014-11-22 @ 14:31:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0