mammatanten

Jag har alltid känt empati och varit den som velat hjälpa till, kvällens Hjältegala berörde i vanlig ordning...snyft och tårar som trillar, men härligt med alla vardagshjältar som finns ute i vårt land. Tänker att vara familjehem är också ett sätt att hjälpa....och det berör också...

 

Jag bloggar inte så mycket nu, för det är hektiskt att kastas in i den här nya världen, att vara en extra trygghet och att vara en extramamma för ett barn i otrygghet. Att sätta mig in i allt nytt och alla socialtjänstregler som finns...men känner ändå att jag är på rätt väg och har så mycket att ge! Jag växer också i min vuxna roll och vad den vuxna rollen innebär i ansvar och vad man kan ge till ett barn.. eller vad man BÖR ge till ett barn!!

 

Alla brister vi i vårt omdöme ibland...men det finns många trasiga vuxna ute i vårt samhälle som brister mycket och dessutom allt för ofta brister i sitt sätt att skapa trygghet och stöd till sina barn. Sorgligt men sant!

 

Jag är övertygad om att jag har sårat mina barn många gånger, att jag också brustit i ansvar, att jag också hade kunnat göra bättre!? Men jag känner att vi har rott hem båten tillsammans och funnit varandra ändå..