Någon är glad i vart fall!

Det blev lite jobbigt en stund för mig på jobbet idag, men tänk vad underbara arbetskompisar man har som räddade upp situationen för mig.
Det var nämligen så att min bror ringde mig under min lunch och meddelade tråkiga besked om pappa, det är ju så som vi befarat, att metastaserna har ökat och de trycker nu mot ryggmärgen.
Det här beskedet fick mig att börja gråta vilket gjorde det helt omöjligt för mig att gå ner till kassan och le till kunderna. Så tusen tack goa arbetskamrater som styrde upp och lät mig jobba bakom kulisserna istället!  Tack för kramarna och "klappen" på axeln också, det värmde!
 
 
Jag har passat på att besöka pappa i kväll, medans de små var på slalomskola med Jörgen, nog känns det bra att träffas på riktigt och inte bara via telefon. Det blir ett besök för far på Onkologen i Umeå på onsdag för vidare bedömning om behandling eller inte...!? Vi har en tanke på att följa med pappa alla vi tre syskon, men pappa tycker det räcker om jag följer med...det pratades också om cytostatika och utskrivning från lassarettet...många frågor som poppade upp...bror ska kolla om det går att få svar på några frågor imorgon.
Det är ingen skön känsla i min mage nu som ni förstår...oron är stark.
 
Efter besöket hos pappa åkte jag tillbaks till Vitbergsbacken och hann se en superglad slalomtjej komma åkandes. När jag lämnade av dom före pappabesöket hade jag en supertjurig tjej som minnsann inte skulle åka i kväll! ;)
 
 
Kram.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tråkigt att din pappa är sämre, förstår att detär jobbigt att se honom lida och att inte riktigt veta vad som händer framöver. Hoppas ni får mer svar i morgon då. Kram på dig Annica, kämpa på!

Svar: Tack!
Annica

2013-01-15 @ 08:15:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0