mammatanten

Varning för ostadigt psyke hos mammatanten för tillfället!

Nej, skämt och sido...men inte mår man bra i oron för pappa, inte alls bra.

Balansgången mellan tårar och inte tårar i ögonen är skör...

 

Vi är tre syskon och vi är tre olika individer med tre olika sätt att umgås med våran far, och vi uppför oss också på tre olika sätt när vi är oroliga eller ledsna....en liten parantes inför det jag har tänkt skriva om idag...

 

Jag börjar med att svara på kommentaren i mitt tidigare inlägg.

Pappas diagnos är spridd njurcancer som upptäcktes i början av 2010, då man avlägsnade en stor tumör i bröstryggen. Sex kotor är berörda i den operationen. Två kotor var hårt angripna av cancer och två stag opererades in som fästes i två kotor ovanför och två kotor nedanför cancerområdet.

Diagnosen för spridd njurcancer är mycket dålig och överlevnad efter ett år är liten...

Pappa hör till en sort som faller utanför skolboken, vilket vi tycker är superbra!

 

Här i slutet av sommaren bestämde pappas doktor att det behövdes göra ett uppehåll i bromsmedicineringen, så pappa fick äta upp sig i vikt och ork! Men samtidigt gick ett av de två stagen av i ryggen och det blev en om operation och nu finns det tre stag där bak.

I samband med detta har pappa haft enorma smärtor och orken att äta upp sig har inte funnits....

Det man nu såg vid senaste inläggningen på sjukhus är att metastaserna har växt till sig en aning vid det gamla operationsstället samt att nya har tillkommit i ländryggen och dessa nya metastaser är de som trycker på ryggmärgskanalen nere i ländryggen...och kommer att sluta med förlamning.

Så visst får man svaga ben av den höga morfindosen...men i detta fall beror det mest på trycket mot ryggmärgen tyvärr.

 

 

Jag har tillbringat väldigt mycket tid tillsammans med pappa på sista tiden och följt hans resa hem från sjukhuset och inskrivningen i Viool och upptrappningen av morfin och dosering av laxerdroppar och pulver som mjukgör bajsen...och det som fortfarande är så jobbigt och smärtfyllt för honom är diarreerna på morgonkvisten från 3-4 till klockan 8 på morgonen innan kramperna är över och det går slappna av och vila igen...

 

Idag ringde då min syster strax efter nio då jag jobbade och hade pratat med far som hade haft det jobbigt med morgonbestyren igen och för henne blev det här en ny upplevelse i hennes "aha" angående fars sjukdom...men det blev jobbigt för mig också att prata om det då ...precis som det alltid är då man pratar om döden och ev. när eller om den är på väg...