Det är så frustrerande!
Det är lite jobbigt med allt för mig just nu! Jag försöker dela upp mina uppgifter i olika roller, som man kan kliva i och ur, för att orka med livet just nu!
Jag är Kassachefen, mamman, anhörig, hustru eller bara Annica.
Idag hann jag, på bara några timmar, kasta mig i och ur nästan alla dessa roller.
Jag började morgonen med egentid, genom att inte kliva upp ur sängen när Jörgen väckte barnen. Efter ett tag klev jag upp och klev in i mammarollen och hjälpte till med lite tandborstning...
Sen gjorde jag mig klar och åkte till pappa med lite mat(anhörigrollen) och sen vidare till Byske på samtal.(Ta hand om mig själv rollen).
När jag lix var i Byske så gick jag in till Åsa och beställde en klipptid (Annica rollen) och ett besök på banken för att ordna upp en släpande grej.(mammarollen)
Det är nämligen så att jag har kvar tusen kronor på ett klasskonto sedan Lisas klass sparade till en avslutningsgrej. Det blev kvar tusen kronor därför att en elev inte fullföljde sin inbetalning i tid.
Efter lite koll med några föräldrar om hur vi skulle göra med denna rest, kom vi fram till att skänka bort dessa 1000 kronor. Barncancerfonden har idag fått pengar.
Sen åkte jag hem och tog emot Emma när hon kom hem från skolan halv ett, (mammarollen) samtidigt som maken ringde och vi utbytte lite information. (hustrurollen)
Klockan ett var det dax för utvecklingssamtal med Emma på skolan. (mammarollen)
Det jag egentligen hade tänkt skriva om idag är den frustration jag känner som anhörig och den brist på information och kommunikation det är i vården!
Jag skrev ett inlägg på Facebook lite tidigare...
"Alltså, nu måste jag få klaga, med risk att ni som jobbar inom vård och omsorg blir upprörd på mig!
Ni gör ett fantastiskt jobb, ni som jobbar med vård och omsorg, men det som brister är information! Information om hur det går till! Information om vilken hjälp man kan få och hur den hjälpen fungerar!
Det tas för givet så mycket! Det tas för givet att vi som inte har en aning om hur saker och ting fungerar, ändå ska veta hur det fungerar!?
Jag blir så upprörd över att man skriver hem personer från lassarettet utan att ha sett till att allt är ordnat hemma..! Åh så frustrerande det är då man måste försöka sköta andras jobb då man själv aldrig har sysslat med vård!!"
Ni gör ett fantastiskt jobb, ni som jobbar med vård och omsorg, men det som brister är information! Information om hur det går till! Information om vilken hjälp man kan få och hur den hjälpen fungerar!
Det tas för givet så mycket! Det tas för givet att vi som inte har en aning om hur saker och ting fungerar, ändå ska veta hur det fungerar!?
Jag blir så upprörd över att man skriver hem personer från lassarettet utan att ha sett till att allt är ordnat hemma..! Åh så frustrerande det är då man måste försöka sköta andras jobb då man själv aldrig har sysslat med vård!!"
Precis så kännde jag efter mitt besök idag på förmiddagen hos pappa!
När jag kom till honom satt han ensam vid köksbordet smärtfylld, frustrerad och kanske lite ledsen också med bara en sock på foten.
Hemtjänsten hade hjälp honom med kaffekokning och att servera honom en kanelbulle till frukost!? Sängen var också bäddad, men varför hade de inte hjälpt honom fullt ut med påklädning?
När jag hämtade pappa på medicin 2 när han skrevs ut i fredags, tog jag för givet att larm och hemtjänst behovet var fixat och löst!? Men det har visat sig i efterhand att så var inte fallet. Pappa har fortfarande inte fått något larm installerat men jag har dock beställt ett nu till honom.
Idag ringde kvinnan från behovsenheten, (hon jag beställt larm av), då jag var hos pappa och jag och pappa fick chans att prata om behovet om utökad hemtjänst med henne.
Men jag blir så frustrerad och arg såhär i efterhand på sjuksköterskan på medicin 2 som ville skicka hem pappa till varje pris..och som inte har sett till om att det sen fungerar då han kommer hem.
Vi sa ju till om larm då han låg inne...
Sen då vi anhöriga tyckte att Viool kanske skulle kontaktas hävdade hon att pappa inte "var där än"! Men då avdelningen kontaktade PKT som är ett slags förstadium till Viool så bedömde de att pappa skulle skrivas in omg.
Men jag och mina syskon har ju aldrig varit i den här situationen tidigare och vi vet ju ingenting egentligen om vilken hjälp man kan få och vilka turerna är för att få hjälp.
Tack och lov att jag var ledig under helgen som var samt att jag tog ut anhörigdagar fredag och måndag. Tänk om de hade skickat hem pappa med taxi...
Vem skulle då ha hämtat ut medicinen på apoteket? Handlat mat? Beställt larm? Följt upp och knutit ihop..?
Näe...nu har jag fått skriva av mig så nu lämnar jag av mig den här frustrationen här och nu och ser framåt...
Kramisen.
Kommentarer
Trackback
