mammatanten

Just nu bombarderar "livet" mig från alla håll med saker som skapar mycket oro och funderingar i mitt huvud. Jag reagerar med tystnad och "vill bara vara ifred" känsla. Jag har hamnat i ett vacum igen, i den där bubblan där glädjen inte riktigt får plats! Jag vill liksom stänga ute verkligheten och fungerar tyvärr mer eller mindre som en robot utåt.....

 

Men livet fortgår trots att jag vill stanna upp och jag tvingade mig iväg i måndags till Yoga med Etel på Stiftsgården. Det var skönt och bra för mina leder att få röra sig lite.

Har tänkt försöka vara med alla måndagar minst tio gånger framåt, har investerat i ett klippkort.

 

 

Pratade med pappa en stund innan Yogan i telefon för att få veta resultatet av Onkologbesöket. Cancern står stilla och alla prover, samt röntgenbilder är oförändrade. Det är ju positiva besked! Den ökande smärtan och förmågan att gå och lyfta fötterna som har försämrats trodde Marcus beror på inflammation och remiterar vidare till sjukgymnast och Hälsocentralens läkare. Jag HATAR verkligen cancer!

 

Nu på morgonen har jag röjt undan i köket samtidigt som jag hjälpte barnen att komma sig iväg till skolan. Röjningen var efter Lisas bak av Blåbärsbullar, Kanelbullar, Obojbullar och Vaniljbullar i går kväll.

 

   

 

Mina underbara barn finns i mina tankar varje dag, även om jag inte hör av mig och pratar så mycket med dom. Jag är så glad över att de står på egna ben de stora, ganska trygga ben trots allt. För tänk vad jobbigt och frustrerande det skulle vara om de hade hamnat "snett och utanför i livet". Att känna att trots allt man plöjt ner så går det ändå åt helvete, hade varit som ett stort misslyckande i mammahjärtat. Ni är bäst mammas "hjärtan"!

 

Kramisar.