mammatanten

Känner mig så liten och obetydlig...samtidigt som jag känner mig som en viktig trotsig treåring!?

För trotsiga treåringar är inte att leka med, det vet vi föräldrar! Men att ha dessa gråtatacker och ilskna utbrott...det är inte kul!! Igår då maken fastnade kvar i Stockholm på grund av det där strömavbrottet på Arlandas start och landningsbanor, så kände jag bara...ORKA INTE MER!!!

Det är så löjligt att man fräser för det minsta och verkligen beter sig som en trotsig unge utan att kunna påverka det!?
Det känns som om det inte finns något positivt just nu...fast det gör det ju! Men dock har jag känslan av att jag orkar inte mera nu!! Sjuka föräldrar, onda fötter. strömavbrott. cancer, inställda förväntningar, osäkerhet på jobbet, skilda föräldrar och mina egna krav på mat och bak och städ och julpyntningar....Ansvar, nej tack!... inte nu!

Hur sammanfattar man detta inlägg då!? Jo PMS!!

Snart jul... i morgon fjärde advent och arbetsdag.



Så inga mer oförutsedda upplysningar till mig tack!!

Pappa åker in till Umeå för strålning och mera röntgen och jobbiga njursköljningar på måndag....ikväll klippte jag hans hår igen;))



Kramisar.