mammatanten

När jag kom till pappa och vi pratat en stund kom vi fram till att ta en tur till Byske och göra några ärenden. Apoteket och Gummiverkstaden skulle besökas bl.a.
Eftersom pappa inte hade rastat Ossie än så gjorde jag det före vi åkte.



Han är så klok och fin den gamla hunden, trots att han är långt nere i diket, kommer han upp till vägen och rundar varje plogpinne på rätt sida.

Far lilla far.....ja vad ska man säga angående honom!? Han är så tapper och klagar inte någonting fast han har så ont, så ont!
Besöket i Umeå i går resulterade i höjd grunddos på morfinet från 0,5 till 15 på långtidsverkande dosen. Sen skrevs det ut en medicin mot smärta/inflammationer/feber som även fungerar som migränmedicin. En akutremiss på röntgen är skickad och dit bör han få komma inom en vecka och då ska rygg och ben röntgas.
Verkar också bli ett uppehåll på den målstyrda bromsmedicinen tills röntgen är gjord.

Det är så känslomässigt jobbigt att se sin far ha så här ont, varje gång han skulle i och ur bilen i dag blev det ju extra ont och jobbigt. Sen snurrar ju tusenmiljoners frågor kors och tvärs i ens skalle. Är det bara ett skov som sker just nu? Eller växer cancern jättesnabbt hela tiden? Hur fort kan det gå?
Pappa vill nog tro på en muskelslitning och hoppas och tror på inflammations medicinen han fick istället för att tro på att det är cancern....och det är ju bra att ha hopp och positiv livssyn. Beundrar honom för det!



Jag kom hem igen alldeles strax före Pontus och Emma slutade skolan halv tre och Pontus kom hem och jag började göra fika....men ingen Emma kom.
Då ringde jag till Fritids och hon hade hamnat där, men dessutom hade hon ramlat från klätterställningen också. Jag gick dit och hämtade en mycket blek tjej som hade kräkts där på toaletten en gång och nu här hemma två gånger till.
Hon har ju ramlat och slagit i huvudet - men är det vanlig magsjuka som drabbat henne? Eller kan det vara lite hjärnskakning?
Måste ringa och prata med expertis känner jag. Men imorgon VAB:ar jag.

Kram.