känns hopplöst

Skulle så önska mer tålamod från alla håll och kanter i denna familj! Är det inte åttaåringen så är det sexåringen som tjurar och skriker, eller ännu värre jag som brister i kontrollen av mitt humör.

Jag är så less på denna situation. Är det någon go förälder som har några goda råd att ge?? Jag ser ju så glasklart hur jag/vi borde bete oss...men när jag inte får någon som helst respekt tillbaka.....då brister det bara.

Älskar så åttaåringen då det glimtar till där i ögonen och skrattgroparna kommer fram och det skojas och skämtas. Det finns ingen godare än han just då! Men inget ska ju vara så lätt och underbart jämt har jag förstått!? Dr Jekyl and mr Hyde...de finns då verkligen i vår familj!!


                                       

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0