17. Ett ögonblick jag minns.

Finns många ögonblick jag minns......Det allra första någonsin i  min värld, är då jag är ca 2 år...

Jag står i ett trapphus  i Bergsbyn och ringer på en dörr....det jag minns är då trapphuset och att dörren öppnas och min dagmamma säger: Vad gör ni här nu!?

Det jag har hört under min uppväxt är den här versionen...

Min mamma jobbar natt. Jag och min syster smiter ut från sovrummet eftersom mamma är djupt sovande...vi smiter ut via ett fönster...hurvas vad farligt!?

Men det jag minns hur klart som helst är hur vi står i en trappuppgång och hör våran dagmammas röst då hon öppnar dörren, hon säger -Vad gör ni här....NU!?

Ja det finns många ögonblick man minns....I baksätet på en bil..missat bussen....hällan......fylla....ilska....trasigt....värmländska....Daniel...Ann-Marie...lycka....tårar......tonår....skiljsmässa....lögner...falskhet och osäkerhet....fattigdom....födelse och död....lycka...trötthet och smärta....

Ett annat som jag väljer att dela med mig av är när jag och Jörgen träffas för allra första gången...

Jag och Jörgen har ju lite olika syn på det hela, men summan av kardemumman är den samma.

På Statt och i baren...den som numera är Johanna i parken....Gnistor och magpirr...fortsättning blev det!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0