mammatanten

Önskar att jag aldrig hade behövt känna som jag gör och tycka och tänka så djupt som jag gör!!? Fast jag tror att det gör vi allihopa!!  Skillnaden är att jag väljer att "blotta" mina tankar?? Eller??

Jag har alltid i hela mitt liv kännt mig utanför, samtidigt som jag alltid har kännt mig stark och vetat vad som komma skall!? Har kännt mig otillräcklig i sociala sammanhang....men alltid tillräcklig i tron på att jag trots allt kan om jag vill!! Numera känner jag mera otillräcklighet, oduglighet, osäkerhet, oro än jag någonsi..... Tycker mer ofta... inte om mig själv....?

Jag har ju varit med om ganska många riktigt jobbiga händelser den senaste tiden, tycker jag i vart fall! ORO, ORO och mera ORO!!

Hade då önskat mig ett tydligare brev.........eller ett personligt samtal........

Vad yrar hon om nu tänker ni?......

Jo jag kommer till sak nu.....Jag har fått svar på mitt cellprov!!

Som dom skriver så är det oftast inget att oroa sig för...men VEM kan låta bli?!

Du har cellförändringar!!  Jag ringer.... Telefonröst säger att telefontiden är slut, återkom på måndag..??

Tusen frågor dyker upp...oron är olidligt hög....fast innerst inne vet jag att det är nog inte så ovanligt med detta besked och att de flesta som visar sig ha cellförändringar inte har det...eller utvecklar aldrig cancer....

Men fortfarande känns ett sådant här besked FÖR DJÄVLIGT!!"