Hyllning och sågning

Jag har blivit så bra på att se saker på ett positivt sätt. Slutat upp med att älta och klaga.
Jag har alltid haft bra människokännedom i och med min högkänslighet. För mig är det lätt att läsa av andra människor, känna empati och förstå hur/vart/varför ett samtal tar dess väg som det gör.
Men jag har känt mig ensam och tagit åt mig allt för ofta tills jag ändå kunde välja att ta hand om mina känslor, härbergera det jag känner och tycker och inte ta åt mig.
Något som jag snappat upp någonstans ifrån som blivit viktigt för mig och som jag försöker leva upp till är att "Har du inget trevligt att säga så behöver du inte säga någonting!" 
 
 
För att må bra gör jag aktiva val. Har tillslut lärt mig det. Jag väljer hur jag ska tänka och vad som är viktigt eller mindre viktigt får inte längre ta plats i mitt huvud.
 
Den här vintern har jag t.ex. valt bort att ha någon lykta eller att tända ljus hos pappa. Jag har valt att vara i Ammarnäs så ofta som det går och missar därför så många självklara tillfällen,  men jag vet att jag har syskon som tänder.och fixar så det lyser hos far ändå.
Jag har alltså aktivt valt bort att inte fastna i tankar som att jag skulle vara dålig eller sämre människa för att jag inte längre är fysiskt på plats vid pappas gravsten just under höst och vintermånaderna.
Men att någon behövde ändå skicka mig ett sms och påpeka för mig hur illa det är av mig att inte tända ett ljus nu då pappa varit död i tio år?.
Hur tänker man då man skickar ett sådant sms funderar jag på?
 
Jag fick en sågning men väljer att inte ta åt mig och vill hen vara på den sandlådenivån så må hen sitta där alldeles själv och gräva...
 
Fick däremot en fin hyllning av min fina kusin att hon tyckte om att i första hand läsa min blogg före alla andra stora kändisbloggar. Den fina hyllningen värmer och kommer att finnas kvar länge i mina tankar.
 
Vi åkte ju tillbaka hit till Ammarnäs i torsdags och på väg hit så valde jag att stanna på en P-ficka för att fota en Halo. Tror i vart fall att det är så detta ljusfenomen heter.
 
 
Vi fick en fin dag på isen med Mikael och Maria. Inga napp dock och sen valde de att åka hem på fredagafton. 
 
 
Idag lördag har vi åkt slalom. Magiskt fint i backen.
 
 
 
Kram.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0