Det blir vad man gör det till
Ensamheten tär på mig...
Nu börjar jag tröttna på oplanerade helger då alla sover länge och inte vill/orkar närvara och inget särskilt sker. Om det är helg eller vardag spelar ingen roll för jag jobbar liksom från morgon till kväll ändå med att ta hand om alla som behöver mig.
Jag vet att det blir vad man gör det till, men den här helgen har haft alldeles för många timmar som har varit fruktansvärt tråkiga och ensamma.
Jag och lillkille klev upp först även idag. Vid tio skjutsade vi in vår tillfälliga stjärna till jobb.
Efter lunch ville lillkille kolla med grannarna ifall de ville komma ut och leka. Det gick inte men då kom Pontus och berättade att Byaföreningen serverade korv och semla ute vid skolan och att vi kunde gå dit och åka skridskor.
Lillkille fann ganska så direkt fina kloka killar att leka med och "spela hockey" med. Blev så glad då de var så pedagogiska och fina med lillkille som inte alls var på deras nivå i skridskoteknik.
Vi fikade semla och varm choklad också.
Jag frös och ville gå hem. Lillkille övertygade mig om att han kunde gå hem själv lite senare.
En dryg halvtimme senare kom han hem och var så glad över allt han fått vara med om.
Till middag gjorde jag köttfärsbiffar med kokt potatis.
Hämtade hem mina tre tjejer(Lillan, Emma och vår jour) från stan runt halv åtta ikväll. Roligt att alla är hemma igen.
Igår spelade vi Plump tillsammans och såg Mello. Det var fint och roligt, roligt att Alma också ringde på Facetime till mormor då vi spelade Plump. <3
Ikväll är det fint norrsken.
Kram.
Kommentarer
Trackback
