Förlåt

Ibland faller jag in i gamla tankemönster och då blir jag den som matar den svarta vargen. Jag försöker verkligen att förstå andra människor och vara snäll och leva efter tankesättet, "var mot andra som du vill att de ska vara mot dig".
Jag har tyvärr fallerat mot mina motton att försöka vara en förstående och snäll människa i två inlägg här på bloggen då jag velat tillrättavisa/lära/kritisera/ge pikar till någon som ändå lyckats såra mig, trots att jag lärt mig förstå varför...
De två inläggen är sedan borttagna eller delvis förändrade just för att jag insåg att de inte stämmer med den jag vill vara. Jag vill inte ses som bitter, sårad och otacksam mot vad livet har gett en.
 
"Håll ett öppet sinne och var alltid snäll. Om vi gör en god gärning varje dag, kanske vi kan styra världen mot rätt riktning.
Döm aldrig någon baserat på andras åsikter och dra inte upp det förflutna hos en person som försöker förändra sin framtid. Alla du möter utkämpar sina egna strider. Människor får vara svaga och misslyckas ibland och människor har rätten att vara annorlunda.
Det betyder inte att de är "konstiga" eller "fel"!"
 
Så sant, helt rätt tänkt och passar så bra in i mina motton. Men då det gäller för en person jag känner ur hens känsloperspektiv att dessa ord delas så förstår jag varför de delas, verkligen förstår. Synd är dock att den här personen behandlar inte sina nära och kära genom detta tankesätt och förstår verkligen inte att ska man bemötas med respekt måste man först förtjäna den.
Men det är inte jag som ska försöka förändra andras tankesätt.
 
Har varit på kalas hos mina fina brorsbarn idag och grattat dem på 17 och 19 årsdagen, serverades chokladbollar och både mor och Ulf använder det gamla namnet på bollarna och jag orkar inte vara den som kritiserar, eller skapa ett ordkrig om varför vi kanske inte ska säga N.....boll!
 
Var och en får sköta sitt och jag fortsätter att vara alla till lags. Säger chokladboll, sorterar plast och glas från hushållsoporna och försöker vara en hederlig medborgare, det är inte lätt alla gånger, det vill jag lova.
Men jag försöker och försöker, i alla fall!
 
Kram.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0