Alla ville så väl men det blev ändå inte bra

Att bli familjehem är ett viktigt och stort uppdrag, inte helt lätt men väldigt givande och roligt om allt klaffar.
Det är alltid viktigt att man tar hänsyn till barnets behov och att man försöker hitta en familj som matchar barnets intressen och ålder på bästa sätt.
Mindre barn är nästan alltid lättare att placera för de är mer formbara oftast.
 
Bildresultat för tatty teddy family
 
Det tar tid för alla inblandade att bo ihop sig, det tar tid innan allt känns naturligt och "som vanligt" för både barnet och för den nya familjens övriga individer.
För familjehemsföräldrarna kan det ta tid innan man känner äkta kärlek för sitt nya barn. Moder och faderskänslorna växer oftast fram långsammare och är inte lika självklara som med ens biologiska barn.
Det tar också tid innan eventuella syskon ser sitt nya syskon som en självklar del av familjen.
Men med en lyckad matcning blir resultatet nästan alltid bra tillslut och man växer ihop sig till en lycklig enhet.
Bildresultat för tatty teddy
 
Nu blev det inte så med mitt nya barnbarn och hon flyttade tillbaka till mig i afton som jourplacering igen.
Alla ville så väl, alla var så glada och nöjda över hur bra det kunde ha blivit för lillan.
 
Ganska tidigt märktes det på lillan att hon inte ville leka med sin nya lillasyster (lillan är en ganska envis liten dam) och istället för att det med tid skulle gå bättre och bättre så blev det bara värre och värre och tillslut blev det en ohållbar situation där lillan inte ville leka alls.
 
Nu är hon tillbaks till sin "älskade Aika" och är en supernöjd tjej. Tyvärr har vi inte plats eller ork för en uppväxtplacering och våra känslor är just nu "all over the place", minst sagt.
 
Bildresultat för miranda nalle
 
Kram.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0