mammatanten

Går in och läser på min kusins blogg och känner så väl igen mig, känner igen den där frustrationen då inget blir som man tänkt sig och känner sig fel.

 

Det har varit en tid även hos mig nu då barnen har behövt extra omsorg och det sliter på orken och i natt väcktes jag klockan 03.00 av ett sms som sonen skickade om att han inte kunde sova och där tog min nattsömn slut. Jag är lättväckt och hans avsikt var ju inte att väcka mig men så blev det.

Kunde inte somna om eftersom jag visste att väckarklockan skulle ringa fem. 

Har en lånis som jag skulle få upp så hen kunde åka bussen som går 5.55.

Lagom trött och frustrerad då jag curlat med kaffekokning och väckning för att få beskedet att hen sjukanmält sig så somnade jag om efter sex för att återigen väckas av det normala morgonalarmet vid sju och då var det bara att kliva upp och ta itu med dagen.

Jag var inte så pigg och la mig igen då jag hjälpt de andra barnen iväg till skolan, förutom sonen då som jag hade förhandlat om att få väcka och skjutsa till skolan vid tio.

Men tji fick jag då telefonen ringde i ett. Jobbsamtal, privatsamtal och sms pling ....