mammatanten

Alkoholism är en sjukdom säger en del och det kan jag delvis hålla med om (fakta har fått mig att fatta det) och ändå inte. Jag uttrycker mig nog hellre som att alkoholism ger olika följdsjukdomar, som psykisk ohälsa, sömnsvårigheter, ångest, oro och ekonomiska bekymmer bl.a.

Om man hjälper/får en alkoholist att bli nykter, kommer ältandet, självömkan och sömnsvårigheterna mer eller mindre att försvinna är min tro och gissning.

 

Det här baserar jag på egna erfarenheter/iakttagelser jag fått/gjort genom åren. 

Känner några som passerat  femtiostrecket och har eller har haft flaskan som sin käraste vän i många år, som idag känner sig svikna av sina barn och lämnade ensamma.

Att relationen har blivit dålig till sina barn är ju ens eget fel och allt annat än barnens anser jag.

Då man svek och sviker barnen ständigt genom att bli den fulla, obehagliga personen, hur har man då mage att skylla på sina barn eller sitt ex som fångar upp barnen?

Att växa upp med en förälder eller föräldrar som har detta missbruk sätter djupa spår i barnet och barnet känner sig hela tiden oälskat och obekräftat och då jag försökte berätta detta för min väninna igår la hon på luren till sist då hon inte höll med. Opsiopsihejsan!

 

Att jag sårade min väninna fattar jag, men jag gör gärna om det tills hon fattar vad hon har sårat sina barn genom åren med så många falska löften och svek om att inte dricka mer..

 

Det är bara mina egna val här i livet jag bör skylla på då jag är missnöjd, om jag nu ska skylla på något!?

Sluta upp med att vara avundsjuk och låta dig bli provocerad av "godarelationerochupplevelserifleragenerationsledstatusuppdateringar" , skapa dina egna goda relationer till din familj istället, blir mitt tips.

 

Kram.