obalans
Hela familjen är trött och luggsliten. Barnen är förkylda med hosta och halsont, men ingen feber, jag själv har feberkänsla i kroppen men ingen temp idag på termometern. Bara att bita ihop och fixa skola och jobb i morgon då alltså.
Men det sliter på allas humör då kroppen är sliten och alla är så trötta. I torsdags kastade jag mig ut i ösregnet på en arg och ledsen promenad för att övertrötta tjuriga barn hade fått mig att tappa tålamodet totalt. (Bättre att fly än illa fäkta!)
Jag och Pontus är inne i en period då vi inte kan prata med varandra och komma överens. När jag säger till honom tycker han att jag har en arg röst och blir jätteirriterad på mig och svarar emot och har dålig attityd. Då blir jag ju givetvis irriterad och säger att det inte är okej att bete sig mot mig på det viset. Då exploderar Pontus humör och han tycker att jag bara är arg på honom och att han bara gör fel och skriker och gormar samtidigt som han springer ifrån mig och smäller igen sin dörr. Det som inte känns bra är att han vill inte reda ut det med mig, för han blir liksom bara arg igen...!?
Mitt mammahjärta blöder av att vi båda så ofta känner oss missförstådda med varandra.
Alltså ingen "singing in the rain" känsla här inte! För regnar det gör det här i Norrland. Det har regnat så mycket att älvarna och alla vattendrag svämmar över och är större än de brukar vara vid vårfloden till och med.
Förutom vädret och förkylningar så påverkas ju familjen också av min oro för pappa som blir snarare sämre än bättre hela tiden.
Arbetsterapeut har varit till pappa och installerat vissa hjälpmedel och beställt efter fler....men vad händer om inte benen bär honom längre?
Det är extremt svårt att hitta glädjen just nu, så är det bara.
Kramisar.
Kommentarer
Trackback
