Yes!
På söndag drar jag och Emma till Canarieöarna i en vecka, en vecka vi så väl behöver! En andningspaus och tid tillsamman.
Mitt kostprogram på 6 veckor tar slut så lämpligt precis då vi åker. Den här veckan startas med fyra dagars detox och vattenfasta och avslutas med med frukt och grönsaksbost.
Rue har hängt med mig idag då Maria hade kursinnehållsstart och inskolningen på förskolan för Rue måste göras om då hon varit sjuk en längre tid.
Kram.
This day
Gjort "ingenting" bara myst framför morgontv och eldat och druckit kaffe. Åkte kvart i tre till stan för att hämta Lisa för att ta hem henne till vårt mellomys på hennes initiativ...
Har ingen favorit än så länge i årets uttagningar...
Kram.
Behov av att förminska någon annan för att man själv har brister?
Jag har en person helt klart i min omgivning som behöver stärkas och som jag har full förståelse över varför hen behöver förminska mig och det jag vågar blotta här på bloggen, men definitivt också bara för att jag är jag!!
Tyvärr fattar inte hen min omsorg över hen....vilket slutar med att jag känner mig oerhört kränkt och sårad, för att jag har mina åsikter, för mitt liv, för mina svårigheter som hen aldrig ser i mitt liv, men som alltid finns i hens liv.
Sen finns det en person ytterligare som alltid kritiserar allt jag gör, lite lagom diskret och helt utan avsikt, men för mig supertydligt och väldigt sårande eftersom jag och det jag presterar alltid förminskas!
Till person nummer tvås försvar är att hen inte ser sitt mönster och är i starkt behov av egen bekräftelse.
Den tredje personen har brist på förmågor, men likt mig behov att få duga och vara viktig för någon/några och herregud vad du är viktig för mig och för minst en till! Älskar dig!
Vore det inte bättre om vi lyfter varandra och stärker varandra än att vi ska underminera och kritisera..?
Jag har i vart fall lyckats se 75 på vågen långt innan måndagsvägningen, heja mig till er som vill tycka det med mig!
Ni andra kan hålla tyst, kritisera inte mig just nu och min metod som bluff och svältmetod.... jag orkar inte höra din övertygelse om att det är fel väg ...
Snälla våga ge beröm och feedback istället..!?
Kram.
Positivt och negativt
Förlåt min tystnad, men jag är trött! Jag behöver en paus och jobbar med de slutliga detaljerna kring att komma ifrån ett tag, skriver om det när det är klart.
Det har varit en kall vecka men det kompenseras med att det är oerhört vackert ute i vår natur för tillfället.
Tände hos pappa och hans gravplats är så mysigt inbäddad i snö.
Egeninköpta blommor och fådda uppmuntringsblommor.
Idag var det dags för kurs igen. Strategi - föräldrakurs. (Kursen innefattar alla åldrar fast pärmens framsida antyder annat.)
Egentligen vet jag inte vad jag ska tycka om kursen för egen del då allt känns så väl igen eftersom jag nördat ner mig i omgångar de sista åren för att kunna hjälpa mitt/mina barn och mig själv att hitta strategier och lösningar..
Positivt med kursen är att vi både jag och Jörgen går den tillsammans och att vi hamnar på samma nivå av information och strategier.
Bra att få tips på grupper på tex Facebook, förslag på bra litteratur och hjälp med nya infallsvinklar på hur vi ska bemöta skolan för att få rätt hjälp insatt.
Negativt blir att det för mig drar upp så mycket känslor. Ilska, besvikelse, misslyckande..
Med misslyckande menar jag att trots att jag försökt och försökt på olika sätt hjälpa mitt barn med dess svårigheter och vara mitt barns hjälpare för att få rätt hjälp i skolan så har jag kämpat så ensamt. Kursen får mig att inse att mitt barn är så enormt långt bort från den nivå av hjälp han borde ha. Det får mig att känna mig misslyckad.
Ilska känner jag mot skolan som borde ha kompetens och förståelse för att adhd är ingen sjukdom man kan bli botad ifrån utan det är ett handikapp, en konstant funktionsnedsättning.
Du kan inte lära en utan ben att springa på samma villkor som en med benen i behåll och tyvärr så brister vår skola här.
Den bild jag får av vår skola är att man utgår från normalstördas nivå av prestation i undervisningen och skolan tror att om eleverna med adhd får lite stöd av specialpedagog har de samma chans som normalstörda elever.
På kursen idag fick jag veta att det finns något som heter PYS som skolan ska känna till och det innebär att betygssättaren ska kunna ta hänsyn till handikappen och låta vissa betygskriterier pysa bort.
I praktiken innebär det att om jag inte kan springa utan ben ska det tas hänsyn till det och jag ska kunna uppnå ett A i betyg om jag uppfyller de andra kriterierierna som närvaro, engagemang o.s.v.
I vår skola, alltså Byskeskolan får den elev som inte kan springa F för man utgår alltid från normalpresterande barn..
Jag blir så fruktansvärt besviken över all onödig tid som fått rinna iväg, men till det som är positivt är att jag har mer kött på benen inför nästa veckas möte där så många störande moment och brus måste sorteras bort i min sons undervisning.
Jag har också mer kött på benen för att tydligare beskriva och påskynda mitt andra barns utredning.
Jag lärde mig ett nytt ord/benämning idag, nämligen lågaffektivt bemötande en strategi vi lärt oss den hårda vägen i vår familj, men namnet kände jag inte till.
Kram.
Det är så frustrerande
Vi startade en utredning om eventuell diagnos inom npf (neuropsykologiskafunktionshinder) för två år sedan och nu har vi äntligen fått en diagnos. Adhd. Medicinstarten som nu är igång var så efterlängtad. Nu skulle allt bli så bra, men så enkelt fungerar det ju inte.... inget ska vara enkelt!
När hjärnan får tid att stanna upp och reflektera blir barnet ofta medveten om allt på ett mer påtagligt sätt och medicinstart ger ofta större känsla av misslyckande, nedstämdhet blir därför en vanliga kortsiktig biverkning förutom illamående, högre puls och blodtryck.
Tydlighet och struktur är viktigt för dessa barn och en sjukskriven resurs på skolan saboterar mycket.
Det är så frustrerande att jag som förälder ska kämpa för att mitt barn ska få den skolgång som den har rätt till. I två år har vi kämpat och i två år så har vi fått svaren att en diagnos tar tid att ställa och utan diagnos har man färre rättigheter och nu med diagnos så tar det så lång tid att få ihop till ett möte för att rätt hjälp ska sättas in.
Det borde inte vara jag som ska leta fram och vända ut och in på nätet för att söka kunskap och hjälpmedel för att sen lära skolan hur npf personer ska bemötas och hjälpas.
Den här blanketten hittade jag på den här hemsidan och den borde vara så solklart att alla "läsfröknar", rektorer, lärare och elevhälsoteam att känna till och använda sig utav.
Vill ni veta mer om vad npf diagnoser är och hur man fungerar se den här filmen...tänker att vi måste öka förståelsen för att alla barn ska ha rätt att klara av sina mål i skolan.
I filmen förklarar hon så bra vad adhd är och att det finns tre former av den.
Hyperaktiv-Impulsitiv - Det är de där hyperaktiva grabbarna i klassrummet som springer omkring och man tänker på seriefiguren Dennis för er som känner till honom.
Konstanta smårörelser, otålig, utåtagerande, kort stubin, på språng, pratar mycket, lätt frustrerad, rastlös, lätt uttråkad, agerar i affekt.
Ouppmärksam - Den formen som man förr kallade add, man plockade bort h som stod för hyper. Idag står h för både hyper och hypo som är en inåtvänd hyperaktivitet som inte syns på ytan men innebär att det kan vara svårt att komma igång, blir slarvfel, lättdistraherad, svårt att hålla fokus, splittrad, planeringsproblem, disträ, tappar tråden, glömmer saker, verkar inte lyssna.
Sen är det ju självklart så att man kan ha alla de här kriterierna då och då, men då man har det jämt och ständigt och inte kan "skärpa sig" det är då man kan få en diagnos.
Kombinerad form - Sen har vi den sista formen, den vanligaste formen att man har en kombination av de andra två formerna
När man har kombinerad form då ser det ut såhär:
Tänk dig att gå i skolan och ha alla de här problemen och inte få hjälp eller stöd i någonting!?
Då är det lite tufft!
Men för att spä på det tuffa ännu lite mer är det mycket vanligt att man förutom adhd som ingår i npf spektrat (Nevropsykologiskafunktionshinder) har ytterligare någon npf relaterat symtom/diagnos.
Hur ska man tänka då som lärare, som förälder, som person som umgås med npfperson.?
Jo dessa personer behöver hjälp i sin vardag med att planera, att prioritera, pausa och bli peppade. I skolan behöver man tex hjälpa till med att strukturera upp arbetet, dela in det i mindre bitar. Vet att Pontus problem ofta är att han bär känslan av att det kommer aldrig att gå! Man kan inte bygga ett helt pussel på en gång, för man måste börja med en bit i taget, ett område i taget, hitta strategier på hur pusselbitarna ska ordnas så man lättare får ordning på bitarna..
Jag har verkligen nördat ner mig i ämnet ovan och någonstans kan man visualisera ett normalstört barn med att det kör bil och ett npfbarn kör tåg.
Att ta sig fram med bil gör det lättare att väja för hinder, parera och styra undan, men för tåget finns inte den chansen då rälsen är förutbestämd. Det blir rälsläggarens(lärare, föräldrars) uppgift att hjälpa till och förhindra krock med hinder utmed vägen.
Nu förstår ni kanske lite mer hur vår vardag ser ut? Att jag vissa dagar tappar det? Att jag känner mig otillräcklig? Att motivationen att ens försöka tar slut? Men jag måste ju! Jag måste hjälpa de som är det finaste jag har!
Kram.
.
Resultat
Måndag = min mätardag.
Vikt och olika mått är tagna. -7,2 kilo är inte illa att gå ner på en månad och det är vad jag lyckats med hitintills. Stolt!
Kram.
Vi står tom
Igår var det fullt upp med att hjälpa lånis in i sitt egna första boende. Vi hjälpte till att diska, skruva, montera och organisera så vi kunde lämna honom i en rätt okej förstadag i sitt nya boende.
Idag har förmiddagen gått åt till kurs för föräldrar med barn med diagnosen adhd. Kände inte någon aha upplevelse efter idag, men tror verkligen på att det kommer att ge oss bättre verktyg framledes att bli bättre på att hjälpa våra barn genom sina diagnoser...
Var hemma strax före ett, åt lunch och satte igång storstäd av jourrum och sen quickfix städ av resten av huset.
Vi har nu rätten att vara ledig i en vecka från jourplaceringar och att hämta andan i familjen vilket vi kommer att försöka göra genom familjemys och mellokväll på lördag med Lisa, Pontus och Emma i första hand...
...bara vara och ta dagen som den kommer är något vi också kommer att bejaka.
Snödjupet är extremt bra i år och jag ser inte mina vinbärsbuskar längre.
Kände mig bekräftad
Älskade lilla familjen kom och besökte mig på eftermiddagen och de gjorde mig glad.
Fina älskade minifamilj vad ni berikar mitt liv! Älskar Rue, älskar min son och hans hustru!
Älskar att ni ville spontanbesöka farmor när ni hade en halvtimme över, älskar alla mina barn gränslöst mycket, mina barnbarn minst lika mycket.
Efter lunch idag vände min matthet och jag kände mig som vanligt igen. Roligt att ni ser mina framsteg också...
Lunch blev gräddstuvad blomkål med varmrökt lax.
Kram.
Peppad men svag
Har de senaste dagarna känt av den höga förbränningen(ketos) i min kropp och känt mig svag med ilningar i ben och armar, den där känslan man kan känna då innan man domnar bort och sockerdricka uppstår.
Men min motivation är fortfarande hög och jag tänker fullfölja programmet.
Att natten blev kortare än planerat och min sömn uppbruten gör inte svaghetskänslan bättre heller, men det vänder väl.
Att natten blev kortare än planerat och min sömn uppbruten gör inte svaghetskänslan bättre heller, men det vänder väl.
Alla barn kom iväg med bussen idag och det är lugnt på den fronten i nuläget vilket känns så otroligt bra. Var på avlastningssamtal igår och fick bra feedback på hur bra vi jobbat för att nå dessa resultat.
Drömmer mig ändå bort och längtar efter någon slags minisemester och chans till återhämtning, funderar faktiskt på att åka iväg själv någonstans och tänker att jag är värd det.
Vi får se vad framtiden har i sitt sköte..?Kram.
Vi är olika och vi har olika förmågor
Privat får jag många frågor om hur mycket Jörgen är delaktig i mitt liv och i allt jag skriver om här på bloggen. Tänker att den frågan uppstår därför att jag inte nämner honom så mycket i bloggen och den frågan tänkte jag nu försöka ge mig in på att förklara för er.
Som jag skrivit tidigare så är den här bloggen skriven utifrån min synvinkel, utifrån hur jag tänker, känner och vad jag upplever i min vardag. Det är svårt att inte utelämna andra personer och exponera dem allt för mycket som sen kan få negativa följder för de andra personerna som jag omger mig med. Vill inte såra någon avsiktligt eller så och det är hårfint många gånger...
Sen har vi det här med tolkningar, vi tolkar alltid saker olika för vi är olika och en del har tolkat in att Jörgen är frånvarande här på bloggen för att han inte är så delaktig i familjelivet, men det är en feltolkning.
Jörgen är anställd av Midsona AB och jobbar heltid utanför hemmet och är även borta någon eller några nätter i månaden.
I hemmet har Jörgen 100% ansvar för allt som har med pappersarbete att göra + alla samtal som ibland måste ringas för att ordna skottning, bankärenden, pension eller vad det nu kan vara. Allt det där avskyr jag att ta hand om sedan tiden jag var ensamstående fattig trebarnsmamma och levde under existensminimum på grund av en medtagen skuld från mitt tidigare äktenskap.
Jörgen är delaktig i hushållssysslorna och tar oftast hand om tvätten och disken samt vården av dessa maskiner, alla fordon vi äger och dess skötsel får han också eget ansvar för.
Vi är kontrakterad av Skellefteå kommun och har öppnat upp vårt hem för att ta emot jourplaceringar och jag är den som är hemma i det uppdraget, därför faller det sig naturligt att jag ansvarar för städning, matlagning och det blir även naturligast att jag roddar runt med allt som gäller barnen då också som utvecklingssamtal och andra möten.
Det här upplägget fungerar alldeles utmärkt för oss då vardagen rullar på i normalläge, men så är det ju inte alltid. Tänker att det finns väl ingen familj som har det problemfritt på alla fronter, alltid är det väl något problem som ska lösas?
Men jag ska erkänna att jag ibland känner frustration över att alltid vara "sist i ledet" av att få mina behov tillgodosedda, att min önskan är stark ibland av att någon satte mina behov före sina egna och ser mig då det är som kämpigast här i familjen.
Men vi är olika och vi har olika förmågor så är det bara.
Kram.
IKEA
Vi var på IKEA i lördags samtidigt som Ingvar Kamprad somnade in 91 år gammal. Jag älskar IKEA därav älskar jag väl Ingvar också!? Hursom så är det ett unikt, fantastisk företag den mannen har skapat.
Vila i frid.
Nu är lånis rustad för att hyfsat i alla fall kunna laga mat, äta och sova i sitt första egna boende. Klara sig själv, minns så väl hur det var då jag hamnade i den situationen och skulle få ihop ett bord och stolar, kastruller och bestick med nästan inga pengar alls.
Vi tillbringade många timmar på IKEA och jag hittade ett bra lunchalternativ för att kunna hålla mig till min kostplan. Quinoasallad med kyckling som tillval.
Det är en fantastiskt härlig känsla att ständigt få minusresultat på vågen och måttbandet och den här veckan gick jag ner lite mer än det utlovade kilot, nämligen -1,3 kilo.
Resultatet efter tre veckor är alltså ett tapp på - 6,3 kilo. Heja mig!
Medans jag skjutsade lånis på två timmars helgjobb och lite mer shopping inför flytten, skottade Jörgen av taket på vårt hus från många kilon snö igår söndag.
Kanske, kanske lockade jag Johannas familj att komma då vi facetimade och jag visade all snö. De har gröna gräsmattor hemma hos sig och vill gärna komma och leka i snön.
Kram.
Maxad tidsplanering
Jag har haft ganska fullt upp i några dagar då jag varit uppbokad på olika möten, skjutsningar och hämtningar.
I går maxade jag verkligen min dag och hade inte många minuter över till att vila.
Väckaren ringde klockan fem, skjutsade lånis för att hitta första dagen på ny praktikplats nere i Skellefteåhamn.
Hann hem och hade då tio minuter på mig att fixa min frukost innan jag åkte till Kåge för att hämta Rue.
Men jag var supereffektiv i köket och mixade ihop min frukost och stekte den. Kesoplättar med bär som jag slevade i mig i bilen.
Halv nio hämtade jag snabbt upp ett papper på HC i Byske innan ett möte på skolan 8.40. Rue hängde med och skrattade högt då vi bar henne in i skolan, hon gillar att vara ute tygligen. =)
Ett bra och tydligt möte där många frågetecken rätades ut och nu känner vi (Jag, Jörgen och Emma) oss tryggare på att Emma får rätt hjälp i skolan. Tydlighet är viktigt för alla barn, men särskilt viktigt för barn med någon svårighet eller diagnos.
Väl hemma igen blev det att röja i köket och leka med Rue, servera henne lunch och lägga henne för vila i vagnen. Därefter åt jag min lunch, startade igång en köttgryta för att förbereda middagen och sen vilade jag med ljudbok i 20 min.
Vid ett kom min andra lånis hem och behövde hjälp med att starta en tvätt och ville sen socialisera en stund.
Kvart över ett vaknade Rue och efter lek, mellis och blöjbyte kom Maria och hämtade Rue precis när lånis skulle övningsköra sig till stan för teorikurs.
Kom hem igen strax efter fyra och skyndade mig med att starta igång att koka potatis till köttgrytan och tillaga min kalkonmiddag. Stöka bort middagen och skjutsa Emma till Byske för att sno om söderut direkt så vi skulle hinna till Nordanå innan 18.00
Föräldrar med döttrar som går i årskurs sju får en förhandsvisning av en pjäs som handlar om hälsa och mående. Senare i vår kommer eleverna att få se den här pjäsen på sin skola och man följer upp de känslor som pjäsen kan skapa genom att samtala med tjejerna på ett välplanerat väl genomtänkt sätt.
Klockan 22.00 sov jag djupt i min säng.
Idag har det varit lite lugnare men väcktes av väckaren fem även idag, men kunde somna om igen då jag pratat med lånisen.
Idag är det en stor dag för oss för nu har sonen fått sin diagnos och får börja med medicin som kan hjälpa honom att fokusera på skolarbetet hans sista termin i Byske.
Halv nio träffade vi läkare och sköterska för samtal, vikt och längd och nu ska vi prova medicin enligt en mall i tre månader.
När jag skjutsade tillbaka Pontus till skolan så besökte jag pappa efteråt. Lite översnöad och övergiven såg hela gravplatsen ut.
Jag plumsade mig fram och borstade bort lite snö, tände ett ljus till lyktan och "kände mig välkomnad" av pappa.
Nu sitter Jag vid min dator påbylsad med tjocksockor och fleecetröja, för i skrivande stund byts vår ytterdörr ut av min morbror Per som vi lejt till det.
Resultatet blev vi nöjda med.
Kram.
What to say
Ska vi prata om vädret? Mat? Barn? Eller ..
Det är svinkallt om vi ska prata väder, under - 20 grader! Brr!! Jag eldar och eldar.
Min kostplan fungerar utmärkt och jag äter den ena goda rätten efter den andre och massa grönt och nyttigt får jag också i mig.
Igår var vi och gratulerade Maria och då fuskade jag med en minibit ananaspaj till kaffet.
Livet är en balansgång och det är många saker som suger musten och energin av mig för tillfället, kostprogrammet känns därför som en bra trygg stöttepelare för mig och går otroligt bra att följa.
Nu ska jag iväg till stan och jobba, men först ska småfåglarna (och de stora) få påfyllning av mat.
Kram.
Resultat
Måndag och det känns mycket tufft och frustrerande att vara i min vardag för tillfället. Ett barn mår inte bra trots allt vi gör för att hen ska må bra.
Åkte enkom iväg igår kväll för att hämta hem skridskor till dagens idrottslektion. Hen ville att jag skulle göra det men idag står de kvar på hallgolvet.
Oron och maktlösheten att inte kunna hjälpa äter upp mig.
Ulrikas kickstartprogram har gett mig det resultat hon lovade...
Jag har gått ner exakt 5 kilo på två veckor och en hel del centimetrar på kroppen.
Resterande fyra veckor lovar hon - 1 kilo per vecka.
Kram.
Frukost
Inte helt enkelt att få ihop livspusslet alla dagar, speciellt då schemat ständigt förändras. Men vad gör man inte för de man älskar allra mest?
Åt min frukost halv tio idag och det efter en dag på 500 kalorier som dessutom både innehöll 5:2 fasta och16:8 fasta.
5:2 innebär att man fastar 2 dagar i veckan och det innebär max 500 kalorier den dagen. 16:8 fasta är då man inte äter något alls på 16 timmar.
Men det ger resultat och det känns bra i min kropp. Har inga problem med att prata vikt och kan upplysa er om att jag såg en siffra på över 85 kg innan jag gick med i Ulrika Davidssons kostprogram och på startdagens morgon vägde jag in mig på 84,5 kg.
Morgonvikten idag var första milstolpen för mig, nämligen att komma under 80 kg.
För ett år sedan då bilden här nedan togs var väl min vikt därikring den är idag.
Nu ska jag hoppa in i duschen och efter det fixa lunch, sopa av bilen och skjutsa/följa ena lånisen på ett möte.
Det har snöat massor av pudersnö i natt och det är galet fint ute. Ha en bra dag!
Kram.
Äntligen!
Halv åtta imorse rullade två stora fordon in på vår gård. Först storebror lyftkranen Havator och efter lillebror kranbilen.
De sammarbetade och kranbilen fraktade några balkar bl.a.
Efter vissa förberedelser så kom då det kritiska lyftet och det kändes spännande att se om ladan skulle falla ihop och det skulle bli ett plockepinn av den, men den höll!
Lyftkranen behövde sätta ner ladan på backen en gång och flytta kranen för att sen lyfta ladan till sin slutdestination.
Nu står den så fint på kullenområdet och det känns mycket bra.
Kram.
Jobb, lunch, middag och kväll
Skjutsat runt ena lånisen för att samla ihop viktiga papper som ska intyga olika saker, kommer att behövas på ett möte hos boendestöd inom kort. Första egna boendet ska snart inredas..
Hem och äta sen lunch som var rester från paprikasoppan med fänkål jag åt häromdagen.
Netflix på TV och sen tupplur i soffan innan jag lagade lax med grönsakswook till middag.
Hälsade på hos pappa en stund innan Emma hämtades i Byske. Satte i ett nytt ljus och småpratade med far.
Kram.
För lite sömn
Idag känner jag mig så ensambärande, så underskattad, så trött, trött på att ingenting känns att fungera, trött på att vara otillräcklig, trött på sjukdomar, trött på frånvaro, trött på att bära oro, trött på känslan av hopplöshet, trött på att jag är trött och trött på att jag känner mig så TRÖTT!
Förändra med tankens kraft
Härliga resultat på vågen och med mätningen. -3,2 kg på en vecka och en hel del minus i cm både här och där på kroppen.
Dagens frukost fick lika många kalorier som den skulle innehålla men keson hade surnat och fick ersättas med ägg.
Med en positiv inställning och även med hjälp av hur du tänker kan man göra stora förändringar i sitt liv.
Använd mer av din kraft och energi till egen förändring i ditt liv, än att lägga ner energi på att kritisera och försöka förändra någon annan och dess liv. Släpp och gå vidare - inte helt lätt, men med tankens kraft och en massa vilja kommer det att bli bra tillslut.
Kram.
1 årskalas
Började min morgon med att dricka citroningefäravatten och sen tillverkade jag min frukost som idag var en grön smoothie.
Dekorerade sedan klart Rues födelsedagstårta.
Kalaset började klockan ett och vi anlände strax efter. Många paket fick hon.
Jag avstod från fikat och drack bara en kopp kaffe.
Födelsedagsbarnet mumsade med god aptit i sig fikat.
Efter kalaset åkte vi och handlade lite mat inför kommande vecka.
Min middag bestod av en köttfärs med tomatsallad.
Imorgon är det vägning och mätning. Ska bli spännande att se resultatet!
Kram.
