Mina tankar om mitt liv
Jag har inte mått så bra ett tag som jag hintade om här.
och här.
Vill inte vara hemlighetsfull och säga A men inte B för det är inte min mening alls.
Egentligen vet jag inte riktigt själv varför, men det är väl många bäckar små som har runnit sig till en å?
Klimakteriet har jag nämnt tidigare som en trolig bidragande orsak, en nyss avslutad placering där allt accelerade och tog en ände med förskräckelse och då tog väldigt mycket energi utav mig och utav min familj.
Ingens fel att allt blev tokigt med lillans placering, men rent känslomässigt blev det jobbigt och för mig sätter alltid en bearbetningsprocess igång för att sortera alla tankar som dyker upp i mitt huvud.
Det är sådana här gånger min högkänslighet är till en nackdel.
Att deala med mina tonåringar och stötta dem då de också brottas med sina svårigheter i vardagen, ja det har jag också skrivit om tidigare, är inte alltid så lätt.
Jag har också nu under en ganska lång tid varit väldigt mycket ensam vuxen i vardsslitet både beroende på att vi bygger vår dröm i Ammarnäs, men också för att maken varit mycket sjuk.
Vill inte lämna ut honom på något sätt men det har inneburit att mer ansvar läggs på mig.
Det är väl mänskligt att jag också blir sjukt trött tillslut?
Men det jobbigaste för mig har varit att jag tappat närvaron i vardagen och tron på mig själv.
Vart är glädjen? Vad är meningen med allt? Vad vill jag?
Det är först då man står där med frågorna och då man börjar svara på dem som det kan vända.
Jag och Jörgen har pratat om det här och då man formar sina tankar till ord och konkret försöker förändra det som känns fel och inte blev bra, det är då en förändring kan ske.
Jag har till exempel kollat upp om en ICA butik vill ha mig som anställd och det ville dom gärna.
Nu kommer det nog inte bli så att jag börjar jobba där.
Tanken bakom min ansökan var att kunna kombinera mitt uppdrag som jourhem med ett jobb på ICA.
ICA jobbet skulle ge mig chans att träffa folk, de korta mötena med kunderna och samtalen med kollegor vid fikabordet.
Kanske skriver mer om det i ett annat inlägg hur jag tänkte..
Det ena leder till det andra och de funderingar vi satt ord på och de "krokar" vi lagt ut har tagit oss framåt och vi formar nu sakta en ny framtid där jag och Jörgen förhoppningsvis ska kunna jobba mer tillsammans.
Våra barn och våran multifamilj är ju det viktigaste vi har!
Jag kommer att jobba hårdare på min grundhälsa framöver för det vet jag att det får mig att må bättre.
Motion är en bra medicin mot nedstämdhet och bättre kost behöver min kropp som "håller på att rosta ihop".
Kram.
Kommentarer
Trackback
