Rätt eller fel?

Vad som är rätt eller fel i hur man agerar i olika situationer är olika, jag har nyss valt att dela med mig av något som jag trodde var allvarligare än det visade sig vara.
Om mina starka aningar hade visat sig vara så negativt som jag befarade så står jag för att det var bra att i ett tidigt skede dela med mig av min oro och ordna med det praktiska då jag och min oro trodde att fler undersökningar skulle behöva göras och jag behövde hjälp på olika plan för att fixa vardagen och mitt jourhemsuppdrag.
 
Men nu, poff så blev det så tydligt att allt tyder på att det räckte med dagens besök och mitt liv kommer att fortsätta rulla på dit jag styr det.
Jag trodde nämligen att jag hade fått bröstcancer.
 
Ett kortare tag har det kommit blod från mitt ena bröst och efter tredje gången det blödde kom jag mig äntligen för att googla på orsaker till det och insåg att jag behövde kontakta min Hälsocentral.då blod från bröstet är ett utav fem/sex symtom för bröstcancer.
 
 
Torsdag morgon ringde jag och torsdag eftermiddag träffade jag en läkare som bara ställde standardiserande frågor om jag åt hormoner? Hade bröstcancer i släkten? Om jag känt någon knöl? 
Körtlar kändes också på sen så fick jag veta att remiss skulle skickas till Kirurgen och till mammografin och att inom en vecka eller max två skulle någon kontakta mig och boka in en tid.
 
När jag åkte hem från Byske Hälsocentral så var jag övertygad om att jag hade cancer. Jag tog ett snabbt beslut om att mina närmaste behövde informeras och jag ringde till mina barn och till min mamma och bror. Jörgen fick ta samtalet till farmor Britt.
 
Jag tänkte inte i första hand på död! Men jag tänkte på smärta, jobbiga behandlingar, behov av utökad barnomsorg och började genast planera in jobbiga moment i min vardag. En oviss jobbig framtid närmade sig...
..idag behöver min hjärna försöka förstå att det är nog inte så att jag har cancer.
 
Jag hade ångest samtidigt som jag stängde av och hamnade i ett vacum där jag både hade ångestkänslor och apati känslor. Samtidigt agerade jag för att fixa och dona för att täcka upp min frånvaro en tid..
 
Varken  1177 eller cancerfondens hemsida gav Fakta som ligger till grund av hur jag icke utbildade person skulle/ska agera i den här turbulenta känslostormen man får då man bär oro.
Tråkigt kan jag tycka att det är att min googling av mina symtom om bröstcancer aldrig återkopplade till att blod från bröstet kan bero på något annat än malignt symtom?
 
Den här dagen har varit jävligt jobbig för mig, samtidigt som jag var fokuserad på kamp och med inställningen att agera så det blev så bra som möjligt för alla själar i min närmaste omgivning...
 
Jörgen klev in och vi förberedde de små och de stora barnen i vår familj på att vi ska gemensamt underlätt/taöver och underlätta för att Annica ska klara av den här dagen så bra som möjligt.
 
Min dag idag började med att skjutsa Jhon till Byske och sjukgymnast och då passade jag snabbt på att tjuva till mig några minuter hos pappa.
 
 
Jag intalade mig att nu jävlar fixar vi det här i din anda pappa!!! Fuck cancer!! Kämpa, kämpa och kämpa!
 
Åkte in till stan och hade jourhemsgruppmöte med Vivi.
 
Hämtade sen upp Lisa och vi begav oss till Umeå och mammografin där vi då fick veta att det mest troligt inte är någon cancer i mina bröst.
Shopping på Avion köpcentra och IKEA blev det också.
 
Supersen middag hos mamma och Ulf blev det också.
 
Kram.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0