Stackars dig

Du har dålig kontakt med dina barn, du umgås sällan med dina barnbarn. Du skriker och är arg på de som bryr sig om dig och du förlorar person efter person i ditt liv.
Allt är någon annans fel och ingen ska du behöva ta hänsyn till i din värld.
Offerkoftan hänger tungt på dina axlar och du lever i det förflutna.
Delar minne efter minne på sociala medier från den tid då du mådde bra och hade ett rikare liv.
Du har slutat att bry dig om någon annan än dig själv, glömmer födelsedag efter födelsedag.
Du är avundsjuk och bitter och vet du vad?
Jag tycker så förskräckligt synd om dig!
 
 
 
Kram.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0