mammatanten

Tidigare idag bröt jag ihop och kände en enorm smärta i mitt hjärta, så totalt misslyckad och enormt ledsen.

Orsak?

Jag hade byggt upp för höga förväntningar och hade planerat allt för att min stora barnaskara skulle få en glad, varm och fin dag.

 

I verkligheten blev det så fel, så smärtsamt fel. Men det går liksom inte att bryta ihop och det blev snabbt ett toabesök där jag tvingade mig att andas, stänga av och ta mig samman. Badda ögonen med kallt vatten och bita ihop. Påminna mig om att välja mina tankar och tvinga in dem på glädje, tacksamhet..

 

Vad var det som hände? Jo vi skulle på Kians ettårskalas och alla barnen ville med och visste vilken tid vi skulle åka idag redan igårkväll.

Jörgen och Mikael är i Ammarnäs och jag hade frågat Lisa om hon ville hänga med och hjälpa mig att skjutsa något barn vilket hon ville.

Jag hade sen tanken på att vi skulle åka och handla önskemiddag och lördagsgodis efter kalaset och kände mig så glad att vi skulle få en dag tillsammans. Men nu blev det inte så.

 

Småttingarna gav mig sovmorgon till åtta och vi klev upp och gjorde frukost, sen tog jag hand om lite hushållssysslor som jag inte hunnit då tårtpysslet var roligare att jobba med.

Sen var det dax att laga lunch och jag hörde mina tonåringars väckningsalarm och allt flöt på.

Jag sa varsågod, varsågod igen, jag väckte igen, igen och jag var lugn och trevlig. Jag hade sagt att klockan tolv måste alla vara klara men nu då klockan slog tolv låg mina två bio fortfarande kvar i sängen och här blev det så fel....

Grejen är att de ville hänga med på detta kalas, de låter mig tro att de ska hinna, de låter mig tjata istället för att säga att de orkar inte fast de ville igår, när jag då blir stressad och ledsen då lägger de skulden på mig istället för att ta ansvar för sina egna val?

De hade en tid att passa och de valde att inte lägga sig och sova i tid för att orka...

 

Skadeskjuten mammatant åkte i vanlig ordning iväg med lånisarna och fixade med det jag tänkt för att inte fler skulle bli besvikna.