mammatanten

Privat får jag många frågor om hur mycket Jörgen är delaktig i mitt liv och i allt jag skriver om här på bloggen. Tänker att den frågan uppstår därför att jag inte nämner honom så mycket i bloggen och den  frågan tänkte jag nu försöka ge mig in på att förklara för er.

 

Som jag skrivit tidigare så är den här bloggen skriven utifrån min synvinkel, utifrån hur jag tänker, känner och vad jag upplever i min vardag. Det är svårt att inte utelämna andra personer och exponera dem allt för mycket som sen kan få negativa följder för de andra personerna som jag omger mig med. Vill inte såra någon avsiktligt eller så och det är hårfint många gånger...

Sen har vi det här med tolkningar, vi tolkar alltid saker olika för vi är olika och en del har tolkat in att Jörgen är frånvarande här på bloggen för att han inte är så delaktig i familjelivet, men det är en feltolkning.

 

Jörgen är anställd av Midsona AB och jobbar heltid utanför hemmet och är även borta någon eller några nätter i månaden.

I hemmet har Jörgen 100% ansvar för allt som har med pappersarbete att göra + alla samtal som ibland måste ringas för att ordna skottning, bankärenden, pension eller vad det nu kan vara. Allt det där avskyr jag att ta hand om sedan tiden jag var ensamstående fattig trebarnsmamma och levde under existensminimum på grund av en medtagen skuld från mitt tidigare äktenskap.

Jörgen är delaktig i hushållssysslorna och tar oftast hand om tvätten och disken samt vården av dessa maskiner, alla fordon vi äger och dess skötsel får han också eget ansvar för.

 

 

 

Vi är kontrakterad av Skellefteå kommun och har öppnat upp vårt hem för att ta emot jourplaceringar och jag är den som är hemma i det uppdraget, därför faller det sig naturligt att jag ansvarar för städning, matlagning och det blir även naturligast att jag roddar runt med allt som gäller barnen då också som utvecklingssamtal och andra möten.

Det här upplägget fungerar alldeles utmärkt för oss då vardagen rullar på i normalläge, men så är det ju inte alltid. Tänker att det finns väl ingen familj som har det problemfritt på alla fronter, alltid är det väl något problem som ska lösas?

 

 

Men jag ska erkänna att jag ibland känner frustration över att alltid vara "sist i ledet" av att få mina behov tillgodosedda, att min önskan är stark ibland av att någon satte mina behov före sina egna och ser mig då det är som kämpigast här i familjen.

Men vi är olika och vi har olika förmågor så är det bara.

 

Kram.