Familj, relationer och eget ansvar?

Jag är definitivt inte den kaxigaste och självsäkraste mamman, men jag tänker att jag har en bra egenskap nämligen att kunna rannsaka mig själv och fundera på vad jag kunnat göra bättre och vara lyhörd på mina barns behov i första hand, men också vad de önskar av mig som de inte tycker de fått. 
Nu när jag kaxade till mig och röt ifrån och stramade upp reglerna runt internet/sömn/skola så gillade jag inte den biten av min mammaroll, men den var behövlig.
 

Föräldern som inte lyssnar på sina barn och inte rannsakar sig själv och inte är benägen att förändra sig själv för att kunna ge sina barn en bra uppväxt - tja, många av de barnen kan hamna hos mig.
 
En annan sak som legat och grott ("matat den svarta vargen") för mig ett tag är en speciell relation, en relation jag har med en person, en person som givetvis andra också har sin relation till.
Det jobbiga är att jag på olika sätt har tolkat och uppfattat det som om de andra som har en relation till den här personen tycker att personen favoritiserar att ha en relation till mig.
Här skulle jag vilja be de personer som tänker så att fundera på bilden här ovan!
 

Tänker att en relation är en färskvara och behöver underhållas och vårdas. Har man en relation med någon som är sämre än den man tycker någon annan har med den personen kanske det inte är den personen man ska i första hand hålla ansvarig för att det är så!? Jag tror man måste rannsaka sig själv och kolla lite mer i sitt inre varför man tänker att den andre har en bättre relation till personen än jag? 
En relation är inte "envägars" utan man är ju två som är ansvarig för att den ska bli bra.
Man behöver fråga sig själv vad hade jag kunnat gjort bättre!?
 

Istället för att grubbla på hur andra umgås med er gemensamma relation bör man nog vårda sitt egna umgänge och bemötande till relationen först.
 
Nog om det!
 
Måste bara få berätta vilken himla skillnad (till det positiva) det blev på relationen och vardagsumgänget här hemma sedan vi kom överens om grundreglerna och slipper tjafsa och förhandla hela tiden om läggtider och skolgång. Älskart <3
 
 
 
På eftermiddagen var jag på ett möte med mina jourhemskollegor, alltid lika trevligt och behövlig på något sätt.
Blev ett till kort spontant möte efteråt där uppe på soc. innan jag åkte hemåt och njöt av höstfärgerna längs vägen, även solen tittade fram mellan molnen.
 
 
 
Igår var det Kanelbullens dag och jag tog tag i att baka bullarna som jag tänkt göra ett tag för att fylla upp frysen inför kommande kalas.
 
 
Och Jörgen kom hem med rosor till sin fru, me like!
 
 
Sprid kärlek och goda tankar istället för avund och ifrågasättanden.

Kram.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0