Destiny

Livet blir vad man gör det till och just nu fokuserar jag på det som är positivt och det som gör att man orkar.
 
Vad gör man då när sonen hoppar i ett häftigt fritt fall hopp och knäar sig själv i ansiktet och hans ena glas lossnar ur glasögonbågen!? Gråter, gnäller och klagar? Känner mig färdig med det, faktiskt.
Bättre att gilla läget och fokuserar först på att försöka hitta igen "nålen i höstacken"...gissar att många funderade över att jag och Jörgen kröp omkring på ett ställe nedanför en klippvägg och borstade bort snö, cm för cm....;)
 
När vi inte fann något glas så måste vi ändå finna en annan lösning på problemet och reservglasögonen fanns ju några timmar bort och vi beslöt oss för att åka hem och hämta de gamla glasögonen. Så nu sitter jag hemma och bloggar igen, imorgon blir det optikern och bilkörning tillbaka till Ammarnäs.
 
Fakta är att vår son blir blind utan sina glasögon. Hans synfel är stort, typ +9 och bara specialslipade glas fungerar. Fick dessutom tråkiga besked angående "gratis glasögon till alla barn", det är faktiskt bara 800 kronor rabatt som gäller....synd, tråkigt och fruktansvärt orättvist!! Min sons glasögon kostar minst 800 kronor per glas....+ båge.
Stackars de barn som verkligen inte har föräldrar som har råd, dessa barn får bära en billig ful båge och tjocka glas på en centimeter som inte är specialslipade för att få ihop ett "gratis par glasögon"......det kommer alltid att synas då barn är annorlunda....något för samhället att fundera på?  Verkligen orättvist i mitt tycke! Tack och lov kan vi prioritera och ge sonen det han är nöjd med för sin självkänslas skull...
 
 
Vårt underbara lånebarn trivs verkligen med oss och att åka skidor och Bob, dricka varm choklad och fika ute.
 
 
I morgon ska Emma, Jörgen, Alexander och lånebarn upp på någon fjällsjö och pimpla. Jag är avundsjuk, men nöjd över att vi kan dela upp oss och prioritera om och fokusera på att roa oss tillsammans med barnen.
Vi kommer förmodligen att hyra en skoterpulka igen och vara på fjället en extra oplanerad dag för att sonen och jag ska känna oss nöjda. En vecka i fjällen utan att pimpla tycker jag känns tråkigt....
 
 
Här hemma jobbar våra anställda på och vi har redan fått ett nytt utseende på vår toa....ett nytt halverat fönster. Det känns bra tycker jag.
 
Idag är det dessutom tre år sedan min pappa förlorade kampen mot sin svåra cancer....saknar honom och tänker faktiskt på honom varje dag, dock oftast fina tankar på vilken kämpe och enkelt levnadsglad människa han var min far....
Så glad att jag tog ledigt från vardag och jobb och tillbringade all tid jag kunde med att lyssna, hjälpa och finnas där för honom hans sista halvår i livet. 
 
Kram. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0