Viktigt för vem!?

Min nya insikt över livet och mig själv och att jag duger, att jag känner mig stark och tryggare i mina val här i livet.....svajade till igen då det kom ett meddelande som fick mig att kastas tillbaka och kände mig plötsligt liten och bortgjord igen. Jag kastades bakåt till de dagar och veckor innan jag slutade att jobba och klev ut i de arbetssökandes värld.
 
När jag lämnade min arbetsplats efter tjugofem års plikttrogen tjänst, lämnade jag inte mitt jobb som en stolt och lycklig människa, utan som en knäckt och förnedrad person.
Jag försökte verkligen att klara av att jobba kvar, jag försökte verkligen lära ut mina erfarenheter och hjälpa företaget att ge någon annan mitt jobb.
Jag försökte verkligen att inte känna mig knäckt av att förlora några tusenlappar i lön.
Jag försökte verkligen att klara av sämre arbetstider.
Jag försökte verkligen att försvara mig emot de ord, som upprepades gång på gång, ord som sa att jag inte passade in längre.
Jag försökte verkligen protestera mot de försämringar och felaktigheter som infördes emot arbetsmiljöverkets krav.
 
Men tillslut så klarade jag inte av att jobba kvar i den totalt förändrade atmosfären på min förut så trygga och kära arbetsplats.
Jag klarade inte av att stanna kvar på en arbetsplats där skvaller uppmuntrades och tissel och tassel blev vardagsmat. En arbetsplats som kastade bort så mycket kompetens och sårade medvetet så många människor.
 
 
Nu när detta meddelande nådde mig igår så kastades jag faktiskt tillbaka till den hemska situation jag var i då. Visst gjorde jag vissa dåliga val då när jag fortfarande var i chockfasen i mitt sorgearbete, men det gjorde många andra också.
Jag förstår varför jag fick det här meddelandet och jag förstår den här människans gnagande känsla och behov av att kontakta mig, för inte var någonting med mitt avsked från arbetsplatsen vackert eller lustfyllt för någon precis!?
Men precis som då, får jag känslan av att inte vill den här personen ha upprättelse för min skull och vad jag tvingades gå igenom, utan för sitt eget gnagandes samvetes skull! Eller!?
 
 
Alla har vi vår egen sanning att bära på och vi väljer olika vad vi tycker är vackert eller inte.
 
Kom ihåg att du är värdefull, vacker och fin, men ensam är du inte stark! Släpp in andras känslor i ditt liv också och försök förstå varför någon är arg eller ledsen på dig.
 
Kram.
 
 

Kommentarer
Postat av: Veronica

Kram ❤

2014-09-02 @ 17:56:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0