Dubbelt
Sorg och glädje, stress och ledighet, vardag och livsnjutning på högsta nivå....Livet i ett nötskal.
Jag har på kort tid mött döden tre gånger i den närmaste släkten och sett hur den påverkar oss anhöriga med sorg och smärta och också lättnad över att lidandet tar slut.
Dessa tre människor som dött har gjort det lite för tidigt i den förhatliga sjukdomen cancer.
Jag är ju en djup och grubblande människa och ser ju nu även denna gång då svärfar har dött, hur det påverkar oss nära anhöriga.....vi alla har lätt till tårar och minnen om personen som lämnar oss.
Vi saknar och gråter.... men på något sätt inser vi att det är det livet går ut på!
Men trots att min svärfar dog efter nästan tre veckor på lassarettet, snurrar livet vidare.
För under tiden Johanna, Erik och Elton har varit här så hängde ju Hans liv på en skör tråd och trots det har vi njutit och umgåtts "som vanligt"!
Men det har inte varit som vanligt. Vi alla har varit väldigt medvetna om att Hans liv höll på att rinna ut. Jörgen avvek ju för att sova på lassarettet och besöka sin far, varvat med livsglädjen över besöket från Stockholm.
Ta bara sista kvällen Johannas familj var här!? Den var så dubbel den kunde bli!!
Vi satt här på vår altan och chillade med surströmming och vänner, kompisar och släktingar. Alla med anknytning till Johanna, men samtidigt var vi medvetna om att svärfar då kämpade för sitt liv på lassa och faktiskt också dog den kvällen. Sorgligt då Jörgen kom hem och meddelade det vi egentligen förstod.....
Glädjen den kvällen var ju ändå Elton och fotografier på honom.
Vill ändå förmedla genom den sorg jag kände under den veckan att det fanns glädje också!
Farfars liv slocknade på torsdagsaftonen och vi begav oss hela familjen ner till Järvsö på fredagen, efter Fonusbesök och tårar...
Jag är glad över att Jörgen orkade följa med och jag är glad över att vi kunde njuta av livet trots den sorg vi kände över förlusten av Hans liv...
Vi kom fram till Järvsö sent på fredagen och Elton hade varit vaken sen vårt stopp i Ö-vik där vi lekte och åt vår middag på Sibylla.
Kände än en gång sorg över föräldrar som inte lyssnar på sina barn och ger dom den uppmärksamhet de förtjänar.
En uppskattningsvis fyra/femårig kille hoppade och skrek runt Elton utan hänsyn till att vi upplyste honom om att Elton blev ledsen och rädd....
Morföräldrar runt pojken gjorde ingenting för att ingripa...
Sorg och ilska över att en del kan försumma sina barn så mycket, för den här grabben skrek verkligen över att få uppmärksamhet!!
Elton behöver i vart fall inte känna sig utan uppmärksamhet. Jag är glad över att Jörgen kunde följa med på den här trippen och hjälpa till med barnvaktandet med Elton.
Kommer att lägga upp lite mer bilder på vår egen tid med Elton...men tanken på att bli foster/stöd/jour förälder växer sig starkare.
Vi, vi=Pontus, Emma, Jörgen och jag gillar verkligen att ta hand om Elton. Jag tror att vi alla också skulle gilla att ta hand om en annan individ..
Hur som så tog vi hand om Elton under tiden hans föräldrar gjorde sig fina för bröllopsfest och sen var på den festen.
Idag söndag så åkte Eltons familj vidare hem till Stockholm, medans min familj bilade tillbaka mot norr...
Glädje och sorg hand i hand....
Kram.
Kommentarer
Postat av: Veronica
Kram ❤
Trackback
