Skön känsla.
Alla känslor blir så intensiva och frågorna så många och viktiga...för de som jobbar på avdelningen är det ju vardag och rutin på det mesta...men för oss barn till svårt sjuk anhörig är det inte så enkelt...
Vi undrar ju givetvis varför det inte sätts dropp då han inte äter....och varför det dröjer flera timmar innan de äntligen kommer...och varför det plötsligt dyker upp en ny madrass och det ska bäddas om....
Jag och min bror tog en sjuksyster på sidan för att få svar på alla dessa frågor som dyker upp i våra skallar...
Känns skönt att få svar på våra bagatellfrågor...men någonstans borde de väl vara van vid vi anhörigas ovetande om vårdens vanor...
Det finns eldsjälar och de som försöker....men det finns också de som är tvärtemot....
Men sammanfattningsvis....vi som kan och vet förstår sällan de som är nya....det händer ständigt i mitt jobb också....men en manual på hur anhöriga bör informeras borde absolut införskaffas på sjukhuset....
För personalen handlar det om rutin...men för de anhöriga handlar det om känslor och kaos...behov om att få information som gör en lugn...
Hellre för mycket info än för lite...
Och till dig som inte vågar leva ditt liv fullt ut vill jag ge dessa visdomsord...
Kramen.
Kommentarer
Postat av: M.S
Ingen fråga är dum, det är klart att ni måste få svar, ingen kan ju ha ett facit och säga hur det kommer att bli, men på ett ungefär. Be om en träff. Kramar
Trackback
