Så var det mesta ordnat.
I morgon ska jag återgå till att jobba och till mina vanliga rutiner igen. Jag har haft många bra och värdefulla dagar tillsammans med far.
Även för pappa har det varit värdefullt med min närvaro och många gånger har han frågat mig om "visst var det så de sa?" och "hur var det nu de sa?"...det har varit värdefullt att vi har varit två som fått information.
I dag kom det en fin sjuksyster från AHS-Viol och gjorde ett inskrivningssamtal samt delade pappas dosett och höjde upp morfindosen.
Jag har också ringt runt och frågat vart larmet som skulle installeras höll hus..!? Det var ju tur, för det var inte beställt något larm. Nu är det dock snart på gång...
Det är ett kaos av känslor inuti mig och jag vet inte riktigt om jag ska gråta eller skratta...det går som inte att förklara hurdant tankarna snurrar i mitt huvud.Eller som pappa säger då han tänker på döden...Obehagligt är det ord han då använder.
Jag håller med, det är en obehaglig situation vi hamnat i!
Kramisen.
Kommentarer
Trackback
