Pappa

Jag fortsätter väl att berätta om min far.
 
I morse åkte jag och hämtade pappa på sjukhuset vid nio, men innan utskrivning och ihopplock av hans saker blev klockan halv tio innan vi kom oss iväg.
Vi gjorde ett stopp i Byske på apoteket och ICA, för inhandling av mat och mediciner. Pappa satt i bilen medans jag fixade inköpen.
Vi var i Åbyn strax före elva precis som beräknat.
 
Min bror var redan där och syrran kom strax därefter.
 
Lunchen intogs strax efter arbetsterapeuten varit där sen knackade Per från palliativa konsultteamet på och äntligen hamnar vi rätt kan jag känna...
 
På sjukhuset har de hela tiden velat skicka hem pappa och hävdat att han bör klara sig själv och att WIOOL är alldeles för tidigt att koppla in. Tack och lov att sjukhuset ändå valde att koppla in Per och att han ansåg att pappa visst behöver skrivas in där.
 
Varför har inte sjukhuset insett pappas smärtor och medicinerat högre?
Per sa som så att det finns ingen högre gräns på morfindosen och att en del är uppe i över 1000 mg..!!
En annan sak han sa var att grunddosen (långtidsverkande) morfinet ska täcka smärtorna någorlunda bra. Om man behöver det snabbverkande morfinet ska man bara behöva ta en sjättedel av vad man tar som långtidsverkande.
Det föll ju både i onsdags och idag rejält för pappa kan jag tycka... pappa har ju en grunddos på 140 mg per dygn och om han ska klara av att röra sig så behöver han minst hälften i snabbverkande dos...
Ja det går ju inte ihop, det märker man direkt!
 
Just nu vill jag bara tillbringa så mycket tid som möjligt med min far och i helgen är det där jag kommer att vara  ....
Pär, som fattade hurdant det är med pappa undrade om vi skulle fixa helgen själva eller om WIOOL skulle sättas in omg. Vi sa att det blir bra på måndag.
 
Kramisen.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag har följt din blogg länge nu, du är så stark och jag har också föräldrar i samma skede i livet så jag känner med dig. Själv är jag ensamen i min kamp, mina syskon bor inte här och de bryr sig inte hellre. Min egna lilla familj är inte ett stöd för fem öre. Så det är tungt...

Tänker på dig och din pappa varje dag, sänder mängder av tankar och värme. Du är så stark!!

Svar: Tack! Och jag förstår det är tungt då man är själv...Styrkekramen till dig!
Annica

2013-01-18 @ 22:22:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0