Ja visst ja...

Nu är läkarbesöket avklarat och jag känner mig på något sätt väldigt besviken, ska försöka förklara hur jag menar...
 
Men jag kan börja med att säga att läkaren fann inget som tyder på att jag har någon Psoriasis artrit och det är ju jättebra.
 
Varför jag är besviken beror på att jag egentligen inte fick någon hjälp!? 
 
Så här är det att för fyra veckor sedan tog jag kontakt med Hälsocentralen och beskrev mina besvär och mottagningssköterskan hänvisade mig till sjukgymnast och sen när jag äntligen fick tag i sjukgymnasten så hänvisade hon till läkare och bokade upp mig på ett läkarbesök.
I sin formulering till doktorn så tog hon upp mina besvär jag har i foten och höften och handen + de mer diffusa besvären runt alla andra leder.
När jag sen kom till läkaren så koncentrerade han sig på min fot och min höft och konstaterade två saker, nämligen något som heter Mortons metatarsalgi och höftinflammation + stort behov av att träna för att minska snedbelastningen runt knäleder p.gr.av överrörlighet.
 
om foten kan ni läsa här:
http://www.boten.se/system/visa.asp?FID=258&HID=195&HSID=2350&ActMenu=2524
 
och om min höft
http://www.ryggcentrumlund.se/hoftinflammation.
 
Angående besvären i handen och min förmåga att inte kunna greppa saker korrekt utan smärta visste han inte riktigt ...
 Sen fick jag utskrivet mer medikamenter för min såriga hårbotten och ögonen fanns inte så mycket att göra åt än att smörja med cortison.
 
Så nu ska jag försöka bota mina besvär genom att börja träna och skaffa ett bättre fotinlägg, men vad hjälper det mig just nu? Just nu då jag har så pass ont och svårt att klara av vardagen?
Träning och skoinlägg är ju hjälp på lång sikt och det kan ju dröja flera månader innan något resultat kan uppnås?
 
Men det är ju precis det här jag visste och därför har jag dröjt med att söka hjälp. Shit pommfritt liksom!
 
Hälsade på pappa och hämtade hem lyktan som jag ställde dit på hans födelsedag, för nu kommer den bara att snöa över.
Nu kan jag tända ett ljus här hemma på bron för pappa istället.
 
Kram.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0