övernattning på barn
Direkt jag hade skrivit gårdagens inlägg tog jag telefonen och ringde akutnummret till Byske hälscentral. Svaret därifrån var snabbt. - Åk in till akuten på en gång! (Fast med en lugn och icke akutbråttom röst).
Eftersom Jörgen var på ingående fick Pontus stanna hemma med Lisa och jag och Emma åkte iväg.
Numera på akuten så får man ta en kölapp och sitta ned och vänta innan en första bedömning görs av en sjuksköterska.
Sen får man vänta igen i väntrummet.
Frågorna Emma fick av sjuksköterskan och svaren Emma gav, var lite förvånande faktiskt..
Hur ramlade du? Hur kändes det direkt efteråt? Kändes det som du sov en liten stund? Vad var det första du minns direkt efteråt? Har du kräkts?
Emma svarade att fröken kom ganska fort men att hon nog sovit en liten stund först och det var nog en minut minst hon låg ner på marken.
När vi kom ut i väntrummet igen, hann vi bara sätta oss ned en liten stund så behövde Emma kräkas igen, fjärde gången. Vi hann inte komma ut från toaletten innan vi blev inkallade av en gullig sjuksköterska som heter Christoffer.
Christoffer förklarade för Emma att hon skulle börja förbereda sig att förmodligen få stanna på sjukhuset under natten och att de skulle ta blodprov i armen och sen att hon skulle få dropp.
När sen läkaren hade undersökt Emma så blev det så, övernattning alltså.
Vi ringde då och berättade det för pappa och han och Pontus kom med övernattningsgrejer.
Väntan på akuten, innan vi fick komma vidare till barnavdelningen, blev ganska lång och nålen fick sättas av akutpersonalen istället. De hade det lite körigt på barn.
Emma roade sig delvis med att rita på pappret på britsen...
Sen när vi kom till barn så förklarade dom hur det hela går till med misstänkt hjärnskakning. Man sätter barnet på dropp och de måste fasta och sen kollar man ögonen med ficklampa var tredje timma, samt ett blodtryck tas. Detta gör man i ca tolv timmar efter själva olyckan.
Om man inte har märkt några konstigheter efter den tiden så avbryts fastan och droppet tas bort och det skedde halv tre i natt för lillstumpan.
Sen på morgonen efter frukost och adventskalender titt så kom läkaren och skrev ut Emma och nålen plockades bort.
Då kom Ulla från lekterapin och tyckte att Emma skulle besöka henne och det var ju jättebra.
Om barnen har haft det traumatiskt och så är ju lekterapin ett suveränt sätt att få bearbeta sina känslor...Ulla pratade med Emma och fick henne att berätta allt om vad hon varit med om och hur Emma verkade må och känna sig. Suverän människa den där Ulla, ja föresten alla som vi träffade!
Pysselresultaten....
Kramisar.
Eftersom Jörgen var på ingående fick Pontus stanna hemma med Lisa och jag och Emma åkte iväg.
Numera på akuten så får man ta en kölapp och sitta ned och vänta innan en första bedömning görs av en sjuksköterska.
Sen får man vänta igen i väntrummet.
Frågorna Emma fick av sjuksköterskan och svaren Emma gav, var lite förvånande faktiskt..
Hur ramlade du? Hur kändes det direkt efteråt? Kändes det som du sov en liten stund? Vad var det första du minns direkt efteråt? Har du kräkts?
Emma svarade att fröken kom ganska fort men att hon nog sovit en liten stund först och det var nog en minut minst hon låg ner på marken.
När vi kom ut i väntrummet igen, hann vi bara sätta oss ned en liten stund så behövde Emma kräkas igen, fjärde gången. Vi hann inte komma ut från toaletten innan vi blev inkallade av en gullig sjuksköterska som heter Christoffer.
Christoffer förklarade för Emma att hon skulle börja förbereda sig att förmodligen få stanna på sjukhuset under natten och att de skulle ta blodprov i armen och sen att hon skulle få dropp.
När sen läkaren hade undersökt Emma så blev det så, övernattning alltså.
Vi ringde då och berättade det för pappa och han och Pontus kom med övernattningsgrejer.
Väntan på akuten, innan vi fick komma vidare till barnavdelningen, blev ganska lång och nålen fick sättas av akutpersonalen istället. De hade det lite körigt på barn.
Emma roade sig delvis med att rita på pappret på britsen...
Sen när vi kom till barn så förklarade dom hur det hela går till med misstänkt hjärnskakning. Man sätter barnet på dropp och de måste fasta och sen kollar man ögonen med ficklampa var tredje timma, samt ett blodtryck tas. Detta gör man i ca tolv timmar efter själva olyckan.
Om man inte har märkt några konstigheter efter den tiden så avbryts fastan och droppet tas bort och det skedde halv tre i natt för lillstumpan.
Sen på morgonen efter frukost och adventskalender titt så kom läkaren och skrev ut Emma och nålen plockades bort.
Då kom Ulla från lekterapin och tyckte att Emma skulle besöka henne och det var ju jättebra.
Om barnen har haft det traumatiskt och så är ju lekterapin ett suveränt sätt att få bearbeta sina känslor...Ulla pratade med Emma och fick henne att berätta allt om vad hon varit med om och hur Emma verkade må och känna sig. Suverän människa den där Ulla, ja föresten alla som vi träffade!
Pysselresultaten....
Kramisar.
Kommentarer
Trackback
