mammatanten

Det här året har varit riktigt tungt för mig...jag förstår nog att det är en slags sorgeprosess som jag befinner mig i...sorgen och saknaden av min "vanliga" mamma, sorgen och rädslan att förlora mina närmaste och min far, sist men inte minst, rädslan och sorgen över att man själv inte ska bryta ihop eller drabbas av sjukdom.

Allting går långsammare för mig...jag irrar ofta omkring och får inget gjort...jag surfar runt och slösar bort många timmar vid datorn....jag kan lätt uppfattas som lat och tankspridd och självisk. Men jag kämpar mig frammåt på mitt lilla vis och känner att jag har gjort många framsteg och lär mig hantera den här sorgen och livet bättre och bättre dag för dag...försöker på olika sätt återskapa lite energi och livslust...För jag är hela tiden medveten om vad maken drar för lass här hemma...då jag inte orkar....

Steg ett blev ju att jag slutade röka. Och det har inte varit lätt kan jag säga...det har också varit en sorg att förlora sin allara bästa vän, som faktiskt cigaretten var. Dessutom frustationen över att inte lyckas hålla vikten...trots alla försök så går man bara upp...och det tär också på ens självförtroende vill jag lova!

Men jag känner ändå att jag tar små kliv i rätt riktning hela tiden...kosten har jag ju förbättrat.....och nu senaste steget jag har tagit är ju att börja röra på mig....Så ha tålamod min familj....små små steg är också steg. För jag kämpar verkligen med att "ordna in mig i leden"....hitta rätt stig att vandra på.....



Kramisar från mammatanten.